milkbartoilet

En vanlig dag kalla tår.
Fuktig luft och kala snår.

Kanel, Kanin som gå och går.
Vad faller ner i deras hår?

Nyss var trädgårn trist och tom.
Nu, syrén och körsbärsblom!

Och överallt yr maskrosfrö.
Nej, det som faller ner är snö!

I förvånande kyla deltog vi i luciafirandet på dagis och det kändes överallt att vintern nog var på gång. Sen äntligen kom det vita, så fint.

Kanel och Kanin letar efter sommaren har jag skrivit om förr och med risk för att vara tjatig skriver jag om den igen. Den rymmer de finaste skildringarna av årets skiftningar och aldrig känns väl årstiderna som en tid som denna.

Vår pojke får aldrig nog av den här underbara boken, står den framme när vi är på bibblan blir det ofelbart den han vill läsa mest av allt, helt en gång till också. En glad nyhet är också att en ny bok om Kanel och Kanin är i antågande, Kanel och Kanin och alla känslorna, och kommer till våren. Kanske lagom till: Kom upp alla sippor, nu är det dags, sommaren kommer alldeles strax. Det känns avlägset nu, men det är avsevärt lättare nu när det inte längre är kolsvart ute.

Innan vi ger oss iväg för att leta efter sommaren kan vi njuta av det lilla smakprov, från den kommande boken, som jag helt brutalt snott ifrån förlagets hemsida.

En gång sa jag: ”Dumma lort!”
Jag ångrar mycket som jag gjort,
nu när Kanel är väck.

Som att jag skrek: ”Vad du är tjock!”
Och slängde lera på hans rock
så att den fick en fläck.

Och när han somnat i sin bädd
så skrek jag ”BU!” så han blev rädd.
Det var fräckt.

Åh, vad jag ångrar allt det där!
Och nu så är han inte här
när jag vill be om ursäkt.