milkbartoilet

Det är lätt att vara modig och längta bort i en liten vik. Mörten Maud är ung och orädd vill se Något Annat trots omgivningens förmaningar. Ute i sjön lurar farorna en liten mört som Maud inte kan förstå, där gammelgäddan Ingeborg utgör det största hotet.

Vi får följa med under ytan och se en ny värld i grönt och gult. Fantastiska miljöer där det grumliga sjövattnet känns så nära och äkta. I vassen lurar Braxen Barbro och på bottnen skymtar vi här och var mänskliga lämningar som kanske kastas från en eka på fisketur. En konservburk, någon har säkerligen ätit de där bönorna från Heinz med en sked rakt ur burken, och en sönderkramad Kalles-tub vars sista slatt nog trycktes ut över en skiva färdigskivad Skogaholmslimpa och en Pripps blå till det.

Förutom dessa spår är den enda skymten av världen ovanför när olyckan är framme och Maud fastnar på en metares krok. Där uppe är världen färglös utöver Mauds skräckslagna röda öga. Maud undkommer för att hon är en simpel liten mört, sån som till och med katten ratar. Senare klarar hon sig på ren karma. Simma lugnt mörten Maud är en sagolik berättelse, en fabel inte sant? Nu är jag nyfiken på Gå och bada, Mister Räf.