milkbartoilet

Det verkar ha varit en stor sak att po.p nu skippar könskodade kläder. En butik är helt utan flick- och pojkavdelningar dessutom har en unisex-kollektion lanserats. Det här är ju verkligen skitbra, en smak av framsteg. Tyvärr gör varken ommöblering i en butik av tusentals eller en kollektion någon vidare revolution. För revolution är väl precis vad som skulle behövas i det här fallet. Folk är ju tamejfan inte kloka och inga frizoner finns från denna galenskap. Ta bara det här inlägget från ’Sveriges bästa modeblogg’. Tänk att människor från min egen generation lägger vikt vid vad deras bebis har för kön så pass att de väntar med att köpa kläder tills dess att den ploppat ut och blottat sin utrustning. Om någon skulle sagt till mig för ett år sedan att det var på det här viset skulle jag nog nte riktigt köpt det. Jag tänkte att tanten i garnaffären som frågade ”är det en pojke eller flicka” bara var gammal och aningslös, lite dammig liksom.

En klarsynt vän hade igår noterat klavertrampet, ”en rosa piké har fått en tuff blå rand”, i Aftonbladet. Vad gör den blå randen så tuff egentligen? En rosa rand på en blå piké då, skule den vara ljuvlig eller omvårdande? Den skulle förmodligen queera till tröjan ordentligt i alla fall.

den här mannen är världens mesta hjälte:

Vi traskade iväg mot vårdcentralen med skeptiska sinnen idag, det vankades föräldragruppsträff och det kändes som vad som helst fanns att vänta. Men aldrig nånsin hade vi väl kunnat föreställa oss att det skulle vara så klyschigt och jobbigt. Barnmorskan som verkligen älskade att höra sin egen röst mer än nåt annat bara svamlade och svamlade, mest om förlossning då. Hon försäkrade oss alla om att även om vi inte får träffa någon läkare på förlossningen så finns HAN där redo att rycka in om det behövs och vi skulle senare prata om hur pappan kan göra för att bäst stötta SIN kvinna under förlossningen. I halvtid var vi tvungna att avlägsna oss och i alla fall jag var bara häpen när jag staplade ut därifrån. Jag är väl inte riktigt kompatibel med den där världen men jag kan faktiskt inte förstå hur det på riktigt kan finnas andra människor som är det. Jag visste bara inte att det var ok att uttryca sig så otroligt politiskt inkorrekt. Jag fäller några tårar för alla ensamstående och/eller ickeheterosexuella föräldrar samt alla kvinnliga läkare där ute.

Jag har ju träffat läkare som inte varit snubbar, iofs inga förlossningsläkare då. Kanske är snoppinnehav ett kvalifikationskrav för att få jobb på förlossningen som läkare, vad vet jag. Kanske kan jag fråga om det på nästa träff.

I några dagar nu har jag haft ett lite smygande sug efter lite intellektuellt, neurotiskt pladder i härlig New York-miljö, så idag när var lite grått och ruggigt ute kom det väl till pass att se  Woody Allens The Purple Rose of Cairo. Visserligen innehöll den inte så mycket intellektuellt pladder och den utspelade sig i New Jersey men det var ändå Woody Allen och jag kan inte hjälpa det för trots att jag vet att han är en peddofarbror kan jag inte låta bli att tycka att han är genial. Denna film var väl inte direkt nån Annie Hall men helt klart en stadig fyra.

Det kom just till min kännedom att en man (en amerikansk sådan givetvis) valt att stämma ett folkbibliotek $20 000 för att hans stackars söner råkat snubbla över en bok om lesbiansk älskog. Killarna var tidigare hyvens killar som egentligen bara ville läsa om krigsföring men efter att ha gjort detta makabra fynd drog de båda på sig en allvarlig form av insomni, samt troligtvis även grava sårbildningar i handflatorna. Det märkliga är ändå att sexualundervisning enligt DDC klassas under 600 medan det pojkarna verkligen ville ha bör klassas någonstans under 300, men att dessa fina gossar uppenbarligen inte kan skilja en trea från en sexa verkar den bekymrade fadern inte lägga så stor vikt vid.

Boken om lesbian lovemaking har nu givetvis tagits ur bibliotekets hyllor, allt för att detta inte ska upprepas. Tonåringar ska hållas borta från sådant snusk, bättre att de läser om krig och vapen istället så blir det människor av dem.

Källa: http://www.koco.com/news/12744140/detail.html

Efter ett alldeles för långt uppehåll kom det i veckan ett nytt avsnitt av Gilmore Girls, som jag hade lyckan att se alldeles nyss tillsammans med en massa rostade mackor med drottningsylt på och med perfekt earl grey till. Helt fantastiskt! En grej med serien som jag kom att tänka på är att av alla de där ”årliga” festivalerna och tillställningarna som anordnas i Stars Hollow har ingen av dem någonsin på 7 säsonger inträffat två gånger. Är inte det väldigt gulligt? Det är helt klart värsta drömstället, en småstad som har allt.

Insåg just att vår internetquota dubblerats från ynka 12 gb/månad till 24 gb/månad och blev så chockad att jag nästan satte lite ramlösa med lingonsmak i halsen. Nu kan jag, hör och häpna, tanka en film om dagen utan att riskera en massiv bandbreddsbegränsning som straff.

Att läsa en sån här liten grej kan verkligen pigga upp mig. Betyder det att även jag kommer att kunna sätta mat på bordet någon gång i framtiden? Kanske nån gång efter 2010 då skule jag tro. Men är det inte gamla nyheter att folk gillar bibliotek, för vad finns det att inte gilla?

För att följa upp det jag skrev tidigare om Fast Food Nation så måste jag bara säga att den var väldigt bra, kan ha berott på att jag var väldigt känslosam när jag såg den, men bara tanken på snabbmats-/köttindustrin får det att vända sig i både mage och hjärta nu efter att ha sett den. Visst fattade jag att allt var åt helvete innan med, men ibland måste väl budskapet stoppas in i ett paket av påhitt för att det ska fastna.

Är det bara jag som tycker att Nick Drake låter lite som Nina Simone, i alla fall i ”One of These Things First”? Eller är jag bara konstig?

Sen fnns det väl inte mycket som är mysigare än när en katt kommer och sätter sig på ens fot. Det hände just mig, så nu är jag lycklig.