milkbartoilet

Det är trångt och jävligt men det går väl i och för sig an så länge man slipper stå och slita bland svettiga fläskfiléer i nån slaktdisk. På så vis funkar det att dodga en del av galenskapen, men va fan gör Svensson med färska champinjoner varje gång det ska lyxas, som nu vid nyår? Jag föreställer mig nån svampstuvning på en snitsig toast till förrätten kanske. ”Ett glas vitt till det?” ”-Jo, tack gärna så förtjusande.”  och jada jada… 

Jag vet i och för sig inte, för jag tror mig tydligen vara förmer än Svensson. Blaha  

Jag kan bli så sjukt less på alla självgoda människor som minsann bara kollar nyheterna och vädret, sånt som är viktigt. Folk har ingen aning. Det är sagor i tell you, sagor.

Ett faktum är att luften vi andas var dag innehåller höga halter av kväve, hela 78% mer exakt. Vad ska vi göra åt det? Sluta andas? Sluta köra bil? Den som tycker att det är upprörande borde kanske sluta upp med både och eller ännu hellre ta upp en lärobok från grundskolan för att sedan andas först in och sedan ut, och fortsätta på den banan. Smäll upp informationen om kvävehalten i luften på ett kvällstidningslöp imorgon vid sidan om ett som nämner mordet på Benazir Bhutto. Vilken säljer bäst? Alla andas väl luft, förrutom anaeroba organismer men så brukar de inte komma ut så mycket heller.

Kan ingen ifrågasätta lite. Folk hastar förbi hemlösa i tunnelbanan på väg till sina super(o)viktiga jobb och känner ingenting, men så blir en politiker från ett annat hörn av världen mördad och plötsligt börjar hjärtan blöda.

Men i ärlighetens namn: Vem fan brydde sig egentligen om Benazir Bhutto när hon levde? Jag brydde mig inte särskilt mycket alls, mer än att jag kände till henne lite lite. Undrar hur många som egentligen kände till henne.

Äsch, nyhetsrapportering gör mig så förbannad. Vinklad desinformation till massorna som i sin tur bara gapar och sväljer, näe fy fan. Jag bojkottar. Därmed inte sagt att hon inte dog på riktigt och att det inte är skit att folk mördas för sina övertygelser, det är bara reaktionerna som suger.

Sen hade jag lite om väderprognoser också men det får bli en annan gång.

Ska det läsas serier på dator så kan det vara riktigt trixigt att hitta ett bra program. Bibliotekarien i mig måste ordna, tagga och döpa om som om det inte fanns någon morgondag. Jag bara älskar program som itunes och iphoto och våntar med spänning på cookbook (som inte lär bli klart någonsin). Så det var verkligen en lycklig stund när jag informerades om ComicBookLover. Givetvis är det shareware som alltid med allt till mac, trist men jaja. Demoversionen är iaf inte tidsbegränsad men har ett irriterade vattenmärke på varje sida, blää, iofs är det inte mycket till vattenmärke eftersom det inte går att se igenom, men annars känns det rätt schysst. Det är en trevlig känsla att beskåda sin samling när omslagen är uppradade i ordning och reda. Nu har jag inte hunnit syna programmet riktigt i sömmarna, men än så länge ser det som sagt bra ut. Annars om man inte har ett tvångsmässigt bibliotekariebeteende i sig så är FFView ett givet val, men då kan man inte tagga sina serier eller genrebestämma eller ordna alls och nån ordning måste det ju vara. Det räcker inte att bara läsa, nej nej, hemska tanke.

Igår när jag kollade in hos Rolling Stone, fråga mig inte varför, och såg deras lista över årets 10 bästa filmer så insåg jag hur jäkla efter jag är egentligen och hur mycket intressant film som är i ropet just nu. Ta t ex Tim Burtons Sweeney Todd, jag har inte ens hunnit längta efter den, än mindre hunnit läsa något om den, men jag kollade på bilderna, eh. Vad kan man säga, det är väldigt vackert. Trailern känns tyvärr lite glättig men det är väl som det brukar. Den känns som om den skulle kunna vara lite i samma anda som Sleepy Hollow, något som varmt välkomnas.

Större delen av nittitalet var det ryssen (och ett bra tag innan det också för den delen), nu är det andra tider. Framtiden är här, 2000-talet, nu sitter vi istället här och är så skitskraja för vinterkräksjukan att alla uppkastningar mellan oktober och april skapar masshysteri. Ny fräsch panik. Jag minns hur det var vid julen 1999, den sista julen i den gamla tiden, jag knockades av influensan precis i julruschen. En influensa så jävlig att den fick vuxna män att skita på sig. Det var väl panama, singapore eller hong kong den kallades, för det var så det brukade vara. Men sedan efter att vi trätt in i den nya tiden upphörde dessa exotiska inslag om vintrarna. Vad hände egentligen?

Panik
Panik
Panik
Inget hjälper, panik

En sak är då säker. I år bojkottar jag skiten. Ska det vara nått så får det bli en såndär gammaldags med 39 graders feber och frossa och allt. Jag tvättar mina händer och så får vi väl se om jag få äta upp det sen kanske.

Psst. Ryktet säger att i år är den dessutom värre än någonsin tidigare.

En serie som är en antologi baserad på Belle and Sebastian-låtar. Det låter helt underbart och när jag tänker efter är det som att deras låtar är som gjorda för att existera i serieform. Put The Book Back On The Shelf borde vara given på alla indiepojkars och indieflickors önskelistor.

Jag fick ett ryck för några dagar sedan och tankade serier som en tok. Bittorrent är fantastiskt. Skulle just ge mig i kast med Buffy season 8 som tar vid där tv-serien slutar, då jag inser att jag faktiskt inte sett klart den sista säsongen. Jag resignerade med bara tre ynka avsnitt kvar, pinsamt. Så nu är det Buffy som gäller för hela slanten och under tiden tiden håller jag mig sysselsatt med den (iaf av bokhora) otroligt lovprisade Lost Girls av Alan Moore och Melinda Gebbie. Ett lite annorlunda koncept men vad kan man säga, det är ju ändå Alan Moore och den mannen må vara galen men det gör honom inte mindre genialisk.

Äsch jag stängde av tv:n. Jag blev liksom trött efter en halvtimme framför Leilas jul. Där stod Leila och porrade sig med kristyr och glasyr i bästa Nigella-manér och allt var sådär gulligt som det aldrig är i verkligheten. Inte blev hon smutsig på förklädet heller fast hon höll på med en massa kladdiga grejer. Behållningen var nog ändå när en liten tomtenisse undrade om det var potatismos på muffinsarna, va tokit, det var ju cupcakes med white chocolate frosting.