Nyss kom jag att tänka på en sak min sambo och jag är oense om. Han hävdar att tvätt som hängt på tork utomhus i regn måste tvättas om, ”annars är det ju äckligt”. Men jag menar det är ju bara regn och visst det finns föroreningar i luften men så länge man inte envisas om att hänga sin tvätt vid autobahn så tycker jag att det är petitesser.
…och under torkvindan har allt gräs frätt bort av alla fosfater, tensider och allt annat bullshit som spolats ner bara för att nån jävel inte haft vett att ta in tvätten när det börjat regna.
Det är bra speciellt med katter, alltid snabba ryck. Alldeles nyss lyfte jag upp vår lilla kattjej och slogs av att hon kändes tyngre än vanligt. Hon som varit supersmal och fjäderlätt så länge jag kan minnas och haft krångelmage hit och dit lika länge har nu på blott någon vecka efter en penicillinkur tjockat på sig så att man känner skillnad. Väldigt roligt. Nu håller vi tummetottarna för att det håller i sig.
Den här väldigt insiktsfulla texten borde alla läsa och ta en funderare kring. Isobel slår huvudet på spiken när det gäller kvinnlig ohälsa, sjukskrivningar och jämställdhet i äkta ”det personliga är politiskt”-anda.
Förväntningarna var i taket efter kanske en månads idogt letande, men igår var det äntligen dags att få se Juno. Den som väntar på något gott… Den var underbar och hade det varit för ett år sedan jag såg den så skulle jag nog fortfarande suttit kvar här i soffan och gråtit. Nu sitter jag i stället och försöker klamra mig fast vid filmen genom att lyssna på filmmusiken.
Den som väntar sig en höhö-komedi i stil med Superbad bara för att Michael Cera visar sig kan dra något gammalt över sig.
Visst är det märkligt när man introduceras för ett nytt ord som sen inom en kort tid därefter helt plötsligt hörs lite här och var. Jag vet att det inte är bara jag, t ex funderar Nancy på det i Weeds när hon får höra begreppet MILF flera gånger på en dag utan att någonsin ha hört det innan (referens till verkligheten = referens till tv :P ).
Jag läste här att John Ajvide Lindqvists kommande roman heter Människohamn och det kändes skumt eftersom jag aldrig hört ordet innan jag läste Holly Blacks Mörkrets tjänare, som jag läste ut igår. I den förekommer ordet rätt ofta och jag var helt säker på att det var ett resultat av lite skum översättning, i stil med ”älvalandet” ur svenska översättningen av Gaimans Stardust.
Jag kollade i alla fall NE och mycket riktigt så fanns människohamn med där:
människohamn [män`iSo-] subst. ~en ~ar
ORDLED: männ-isko–hamn-en
• (i vissa uttr.) mänsklig skepnad: ett odjur i ~
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. människio hampn; till människa och hamn 2
I vilket fall ser jag med stor förväntan fram emot Ajvide Lindqvists nya. Jag har alldeles nyligen läst hans tidigare romaner och ska just ge mig i kast med Pappersväggar. Det var nästan så att jag blev lite sur över att jag inte upptäckt dem tidigare, innan jag blev så blödig av mig. Båda böckerna var otroligt fängslande och Hanteringen av odöda var stundtals rent plågsam att läsa fast bra, ja det kändes och tog på som fan att läsa den.
Jag såg det här klippet tidigare under kvällen och nu har min gamla, nästan glömda fascination för hybriddjur blommat upp igen. Är det inte fantastiskt? Det bästa är att det är på riktigt. Jag bara måste läsa mer om Ligern (mamma tiger, pappa lejon), som klippet handlar om. Sen finns ju Tigon också, vars pappa är tiger och mamma är lejon. Här finns information om fler kattdjurshybrider och sen för den inbitne finns även fler klipp på youtube, t ex om hovdjurshybrider, som jag skrivit om tidigare.
Efter att en kompis varit förälder en tid minns jag att hur jag tänkte att han blivit lite konstig då han talade sig varm om det fantastiska med bodyn som klädesplagg. Han drömde om att själv kunna ha body, för att slippa ”skilsmässan” mellan byxor och tröja som tillåter att kall luft ibland smiter in och gör en kall om ryggslutet. Det här var ju några år sedan nu och jag tänkte att föräldraskapet hade fördärvat honom.
Och nu till poängen: I natt kom jag dock att tänka på den här incidenten igen. Min lilla pojke ville ha välling vid tretiden och jag var trött som fan och kom på att välling kanske vore något när tiden är knapp och ingen ork finns för att laga riktig mat. Jag som fått trycka bort mitt vällinghat som förälder ligger och funderar allvarligt på att föreslå det till lunch dagen efter.
Liksom Maos lilla röda tummats av mången ungkommunist torde väl den eminenta guiden till det svenska språket: Svenska skrivregler finnas i var språkpolis innerficka, redo att slitas upp för att överbevisa de mindre vetande.
Nej, men seriöst, den borde vara given i alla svenska hem som välsignats med en gnutta läskunighet och en bokhylla. Lysande läsning helt enkelt, väldigt informativt.
Det handlar inte om missuppfattning utan snarare okunskap. Det är tydligt att Pär Ströms kunskap om feministisk ideologi inte går djupare än sensationspressens löpsedlar. Pinsamt. Det ligger tydligen en viktig poäng i argumentationen att göra män till offer. Särskilt intressant är:
Feminismen ger ständigt män en kollektiv skuld för våldet i samhället, trots att de allra, allra flesta män aldrig gör en fluga förnär (och för övrigt är män mer drabbade av våldsbrott än kvinnor).
Vem står för våldet då? En ensam galning som slår ner oskyldiga män på gator och torg, och som tar sig in i människors hem och utsätter kvinnor för tortyr? Att våldsverkare i de allra, allra flesta fall är just män är väl knappast något att bortse ifrån. Det handlar inte heller om kollektiv skuld utan om ett gemensamt ansvar. Även kallat samhällsansvar.
Både Aftonbladet och DN rappoterar om en pojkes sorgliga öde.
Det är tragiskt och jobbigt att tänka på. Många sitter hemma i stugorna och nickar eller skakar på sina huvuden. Det var från internet det kom, ett resultat av ”dagens samhälle”. När jag var tolv, för femton år sedan, var samhället i alla fall precis lika sjukt som det är nu trots avsaknaden av såväl internet som datorer och en massa annat också.
Min barndomsvän brukade cykla i full fart över en vältrafikerad bilväg, som en kul grej bara. Ett roligt nöje för en elvaårig pojke, tills han dog där på vägen ett par veckor innan sin tolvårsdag. Sånt gjorde jag aldrig när jag var barn, aldrig någonsin. Skillnaden mellan oss var att han var en bråkig pojke och jag var en lugn flicka. Skillnaden mellan honom och den tolvåriga killen i Harmånger var att de dog på olika sätt, men förmodligen av samma anledning.
En flicka får lära sig att världen är farlig medan små pojkar får veta att de är oövervinnerliga. Det sjuka kanske ligger i ett samhälle som präntar in machoattityder i små pojkar. Att vara en riktig karl, inte gråta, vara stark, snabb och modig, som i mötet med barnets naiva tro på sin egen odödlighet alltför ofta resulterar i olycka.
