Råkade just tända lysröret i taket. Hugaligen. Tänk att det finns människor som tycker det är helt rimligt att ha lysrör i taket. Min erfarenhet är att det alltid är gubbar som tycker det. Hur kan det komma sig egentligen? Hur tänker de? Jo iofs ser det förjävligt ut men det viktigaste är att man ser ordentligt och att en enda lampa räcker för ett rum.
För första gången i mitt liv upplevde jag nyss att disktrasan kanske var lite liten. Vad betyder detta? Börjar jag bli gammal?
Ja nu sitter jag här med kaffe och resterna av en nougathare från igår. Lite kyligt om fötterna och väldigt väldigt tyst. Det känns lite motigt att ta sig för något just nu, jag är så less på så mycket. Tänk om man skulle ta och fly fältet ett tag. Bara ta lilla barnet och stora sambon och sticka. Kanske lämna en lapp på dörren, ett meddelande på telefonsvararen (inte för att vi har nån, men om vi hade): hej så länge vi ses sen om ett tag.
För att hinna lite mer och kanske inte flippa ut riktigt lika ofta har jag nu lånat hem boken Modern hushållspraktika som får hedersplats i vardagslivet. Bästa tipset som jag aldrig ens övervägt tidigare är: dra ur telefonjacket vid middagen, särskilt effektivt är detta då farmor tagit till vana att alltid ringa just när vi hålögda med vrålande magar parkerat oss vid köksbordet. Tänk att det ska sitta så långt inne att dra ur sladden och vara incomunicado i ynka 20 minuter.
Sen har projekt utrensning startats upp. Frågan är vad vi ska med en dvd till när tv-bänken pryds av århundradets köp PS3:an. En gammal video står också där och samlar damm. Den är helt värdelös och har tidigare mest funkat som klocka, nu sen vi flyttade hit för ett halvår sedan har den inte varit ikopplad, men aj så svårt det känns att tänka sig hemmet utan den. Det är ett sjukt beteende allt det här samlandet. Svårt som fan är det också, men när det känns som mest motigt att slänga så försöker jag tänka på att varje sparad grej är ett steg närmre den här kvinnans hem.
Jag har dragit täcket över huvudet, satt på mig skygglapparna, hamnat i en bubbla. Numer har jag ingen aning om vad som händer där ute i verkligheten. Har inte sett en film sen mordet på Jesse James, inte hört någon ny musik, ja knappt nån gammal heller på en evighet. Nynnar jag så är det kanske en elefant som balanserar eller en ekorre som sitter i granen. Nu försöker jag desprerat ta igen mig lite men är så aningslös så jag inte riktigt vet var jag ska vända mig. En kollega sa att hennes gröt är kvar efter 20 år, men jag tror att gröten försvinner men sen har man tappat så mycket att man ramlat ur systemet helt enkelt. Man blir en morsa som inte hänger med. Hur ska jag ta mig upp igen?
