milkbartoilet

Nu är jag på väg i säng och jag insåg just att mitt hår är smutsigt och associationsapparaten började snurra igång. Jag tänker på några dagar innan nyår för, vad är det nu, kan det vara 12 år sedan, näe kanske snarare 11, eller? Jag och min bästa vän satt i hennes familjs stuga i ödemarken långt bort ifrån ingenting (kommer du ihåg eller är det bara mitt sjuka minne nu igen?). Vi hade smustiga hår och vi var så galet peppade inför nyårsfirandet. Det var nog första året i gymnasiet och allt var nytt och stort och fantastiskt. Några dagar av att inte tvätta håret där ute i ödemarken var som värsta förberedelsen för världens bästa nyårsafton.

Jag minns inte så mycket av själva nyårsfirandet, det var ingen stor grej, men det smutsiga håret i Nianfors har jag inte glömt. Just nu hedrar jag det minnet med mitt smutsiga hår, imorgon ska det tvättas och om det blir världens bästa nyår får vi väl se. Om vi inte hörs innan så vill jag passa på att önska alla mina tre läsare ett gott nytt år.

Vi låg i sängen ikväll och plöjde både Kanel och Kanin : dikter om kroppen och Kanel och Kanin letar efter sommaren och det blev väldigt tydligt hur bra den senare faktiskt är. Dikterna om kroppen är väldigt söta och fyndiga men letar efter sommaren är som en kavalkad av briljans. Kanske kan den hjälpa oss att härda ut årets jobbigaste tid som vi har framför, det kanske kan lära oss vuxna att det kommer värme och ljusning så småningom, något vi ofta glömmer i snöslasket i mars.

Jag såg någonstans att rekommenderad ålder är 2-5 år. Jag skulle vilja göra en invändning där. Den här boken borde alla läsa, oavsett ålder. Vore inte världen så mycket trevligare om vuxna läste fler barnböcker?

För ett tag sedan slogs jag av hybris och lade till en liten google ad-ruta. Den var liten och jag tänkte att det skulle vara en kul grej. Men samtidigt kändes det lite smutsigt när den väl satt där och nådastöten kom alldeles nyss då jag såg att den här ypperliga bloggen blivit prydd av en sån där söt liten ugglebanner. Nu är den fula rutan borta och när jag känner att bloggen och jag förtjänar det, så ska den där ugglan få synas även här. Skammen ska bara sköljas bort först. Min virtuella lekamen är med andra ord inte längre till salu.

…att alla verkar ha sett Mamma Mia! nu i dagarna? Detta i alla fall om man ska tro flera (kanske 3) bloggar jag läser. Jag menar, filmen hade ju premiär för så länge sedan. Reas den ut på biograferna nu, 2 för 1, alla måste se den? Eller är det så enkelt att det kommit en schysst dvd-ripp?

Jag såg i alla fall Burn After Reading igår, trots motvilliga pangschisar på besök. Som väntat och efterlängtat ingav den den rätta Coen-känslan som jag dessvärre inte fick av No Country for Old Men, och som därför gjorde mig hör och häpna lite besviken då. Jag gillar det galna och urflippade, med riktigt sköna naiva och verklighetsfrånvända karaktärer som Chad, Linda och Harry. Det blandat med lite brutal, osentimental, gammal hederlig blodspillan.

Hennes hår var gult som solen
hennes tröja gräsmattsgrön.
Hon hade fjärilar på kjolen
och hon var så varm och skön.

Är det inte vackert? Kanel och Kanin letar efter sommaren och det är minst lika fint som dikterna om kroppen som även de är helt underbara. Det är inte bara vi stora som blivit kära, lilla pojken ropar:

”Pappa! Bok! Mera!”

Ett ytterligare tillskott till det lilla biblioteket är Vem är arg? som varit en storfavorit sedan länge länge nu. Kanske är den Wirséns allra bästa. Julens bokskörd har överlag varit väldigt fin för hela familjen.

Farmor kom igår och själv fick jag både Vandrande stjärna av le Clézio för jag vill ju gärna vara den som hänger med i svängen och som läser mina nobelpristagare, och fina Bibliotekskatten Dewey om katten som flyttade in på ett bibliotek i en amerikansk småstad – tänk att få vara den katten.

Risgrynsgröten knockade mig och jag har sedan julaftons morgon blott varit en människospillra. Jag känner mig lite krasslig och känslig bara. Ingen fara, jag är nog bara dödssjuk, som vanligt.

Jag måste säga att jag är lite trött och sur över att världen befinner sig i helgdvala fortfarande. Längtar tills imorgon.

Tidigare idag låg vi och slappade framför Nightmare Before Christmas, en fantastiskt bra film som verkligen föll den lilla i smaken. Själv var jag lite halvskeptisk till om det skulle vara ok att låta ett så litet barn se en film med så många läskiga inslag, men han har ju inte skaffat sig något begrepp om att den typer av saker är skrämmande än. Igår när ”Ia” var på besök och röt som ett lejon var hon så läskig att det lilla ansiktet blev alldeles skrynkligt medan självaste Oogie Boogie bara var en helkul figur som fick den lilla att sittdansa av förtjusning.

Sen när det var dags att sova middag blev det tvärstopp för den lilla skulle se mer av månen på datorn.

Idag gjorde vi det äntligen. Vi stoppade den lilla i pulkan och drog iväg till Pilgatan för att fika. Riktigt trevligt var det också, lilldutten älskade barnrummet med de små barnstolarna – Stackarn har ingen liten stol, fast han älskar att klättra på stolar. Den gamla skolbänken i hörnet var en koja och i fönstren hängde ”kokko”, dvs stora pepparkakor i tyg.

Strax innan vi skulle gå hemåt igen fick han tag på en trädrake som är menad att dra efter sig. Den var ”MIN!” och det tog en bra stund och en hel del lirkande för att få honom att släppa ifrån sig den, men då inte utan några tårar förstås. Något som dock fick följa med var en julklapp till ”Ia”. Varför härja på stan bland svettiga julshoppare när de finaste klapparna finns bara en pulkfärd bort?

Vi hade gått och förhandshypat Pilgatan en del och var väl lite rädda för att bli besvikna, men vi gillade det jättemycket och kommer garanterat tillbaka.

Ytterligare ett bevis på att det är föräldrar som fuckar upp de små: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2224643.svd

Det här säger hon för att hon är minsann en jävel på matte (boostar trovärdigheten på ämnet som fan), sen är hon ju iofs mamma också. Inte helt oväntat finns det faktiskt andra mammor och pappor därute, som till och med är doktorer i för denna diskussion mer relevanta discipliner, som garanterat skulle skriva under på att det faktiskt är helt okej, till och med nödvändigt om vi vill uppnå ett jämställt samhälle, att jobba genusmedvetet inom skola och förskola.

Vuxenlivet. Hej! här kommer jag. Jag bytte just elleverantör efter att ha betalat ut stora pengar i ren lättja i så många år nu. Det känns stort.

I Köp inte den här boken läste jag om hur författaren antog en veckoutmaning som gick ut på att teckna om sitt elavtal till ett med miljömärkt el. Jag blev inspirerad och så gjorde jag det bara. Känns bra att kunna säga att man redan gjort ett aktivt val nu om det ringer telefonförsäljare för att försöka lura på en nya avtal.

Vad jag känner nu? Jo, en otrolig lättnad. Alla spel är packade, några ska iväg, klappstressen är överspelad. Nu är det välbefinnande som strömmar ur högtalarna i form av Hello Saferide och jag undrar när mina favoritmänniskor kommer hem egentligen.

Ett tag nu har livet varit ett enda kaos av stress och galenskap, men igår kunde jag till och med ta mig tid att sortera ordning bokhyllan och genast blev hemmet trevligare. Man ska aldrig underskatta betydelsen av litteratur i ordning och reda. Nu saknas bara en julgran. Undrar just hur det funkar med en liten person som gillar att riva och klättra. Ska den vara äkta eller plast? Jag har funderat lite på en mindre trädliknande sak, men jag gillar inte riktigt den kompromissen. Eller kanske.