milkbartoilet

Vad skulle du vilja vara om du fick välja, bara för en dag?

Häromdagen var det en sådan skitdag där värdelösheten var min trista efterhängsna kompis som inte för allt i världen kunde fatta en pik. Samtidigt var det så vackert ute med strålande vårvinterväder och trots det vackra kändes den mentala utmattningen på och tårarna var nära. Det var en perfekt dag för att öppna postfacket och hitta ett platt hårt paket, som visade sig innehålla en fin gul bok, gul som den sol som aldrig riktigt visade sig den dagen. Den dagen skulle jag ha velat vara som lejonet på omslaget på den fina Önskedagen.

Dagsformen styr, kanske känner du dig liten och skör en dag, som glasögonormen som drömmer om att vara en stor stark björn för en dag, när de taskiga storbarnen samtidigt får bli till små rädda möss. Själv drömmer jag nog stort i alla lägen.

Önskedagen har underbara illustrationer av Marc Boutavant, en av de mest kända franska barnboksillustratörerna. Orginaltexten står Laura Leick för. Den svenska översättningen är Lotta Olssons. Ja den Lotta Olsson, och det märks att det är hennes ord, hennes rytm. Vi får fundera på hur det skulle vara att vara något annat för en dag, kanske en schimpans, kanske en krokodil eller en snok.

Det är ok att längta bort och vi har alla dagar då vi vill resa oss och vara starka, kanske flyga och vara fria. Det är ok för någon dag, men i längden är det ändå viktigast att vi vill vara oss själva alla andra dagar. Budskapet på sista sidan är allra bäst: Se dig i spegeln och gilla det du ser!

Den hyfsat nykläckta bokbloggen Owlit utsågs nyligen till favvoblogg av tidningen Vi Läser och fast jag upplever mig själv som hyfsat uppdaterad om vad som händer i bokbloggarsammanhang så var den helt ny för mig. En snygg blogg om böcker, inte helt vanligt, som dessutom varvar recensioner med annat. Det kan annars lätt bli lite stabbigt om ens smak inte är perfekt matchad med bloggarens när en blogg är väldigt recensionsintensiv.

Owlit uppmanar sina läsare att fotografera sina bokhyllor och dela med sig av bilderna. De skriver om bokrelaterade evenemang runt om i landet, visar fantastisk bokkonst och snygga omslag. Det är genuin bokentusiasm, presenterad på bästa sätt. Personerna bakom heter Frida och Ellen och kommer båda från Förlagsutbildningen i Lund.

Är det något jag varit snål med under mina bloggår så är det kärleken, den till andra bloggar. Jag älskar bloggar och läser en sjutusans massa av dem. Men, så gniden är jag, att jag inte ens kostar på mig att ha en bloggrulle.

En kompis myntade begreppet bloggonsdag och började själv öppna upp sig för att visa världen vad hon gillar. Sympatiskt, tycker jag och sitter ändå och surar på kammaren. Jag vill bli bättre på det här. Det finns så mycket tråkigheter där ute att vi behöver lite kärlek och omtanke en vanlig trist onsdag för att tina upp alla stenhjärtan.

Vi läser inte vem-böckerna så där jättemycket nuförtiden, men vi har läst dem. Oj, som vi har läst dem, Vem är arg?, Vem är borta? och Vem är ensam? är personliga favoriter. Stina Wirsén är genial till den grad att de nästan stör mig. Jag orkar knappt ta i det. För bra helt enkelt. Jag är nog rätt mycket kärringen mot strömmen på det där viset.

Nyss gästade Stina Wirsén Pilgatan och ritade med barnen. En vän sa att det var det var kul och mäktigt att se henne rita och att figurerna tycktes bara liksom rinna av pennan. Det är väl precis den känslan hennes illustrationer ger? Fulla av liv tycks de bara ha hoppat ur huvudet på en fantasifull person. Lite tokigt, som bara blev. Helt lysande!

Det är också mycket på grund av denna livfullhet som det känns så rätt när Lilla nallen och gänget nu animeras. Jag ser den korta tjuvtitten och det är så naturligt, precis som vi tänker oss. Är det bara jag som älskar när barnboksfavoriter animeras? Ta t ex Gammafon-filmerna, där behagliga välbekanta röster i sakta mak framför våra finaste moderna berättelser till försiktiga animationer av de största och mest älskade bilderboksillustratörernas alster, Ilon Wikland, Catarina Kruusval och Pija Lindenbaum. Jag vill se mer av den här varan. Tänk t ex Pippi Långstrump i ny tappning i Ingrid Vang Nyman-stil, så bra det skulle kunna bli.

På flera håll har jag sett henne jämföras med Hellsing och idag kom det till min kännedom att Lotta Olsson har tilldelats Svenska barnboksinstitutets Lennart Hellsingpris för Zucchini till en tax som vi läst och tagit till våra hjärtan. Jag bloggade om den i december förra året. Nyligen lånade vi den föregående boken om Ella och Kattpoeten Prata persilja och även om illustrationerna skiljer sig åt väldigt mellan de två böckerna, det är ju trots allt 10 år emellan böckerna, så blev den också mycket omtyckt. Efterföljaren vars illustrationer är magiska är dock favoriten. Men vi känner igen språket, rytmen och de finurliga, charmiga rimmen.

Lotta Olsson är en riktigt begåvad ordkonstnär och hur fantastiskt vore det inte om vi i framtiden fick se henne producera lika makalösa mängder fantastiska barnböcker som Lennart Hellsing. Bara orden räcker till, för blott ”ett ynka pynka j blir kvar av jorden utan orden”.