milkbartoilet

Nu är det mindre än en månad kvar till Bok och bibliotek 2010 i Göteborg, ja den där stora mässan ni vet, i år med Afrika i fokus. Liksom alla andra år kommer jag inte att vara närvarande under denna mässa. Ge mig ett jobb eller skitmycket pengar och jag åker, annars blir jag kvar här hemma.

Istället tänker jag köra mitt eget Afrikafokus här. Jag har redan börjat, något som märktes i mitt senaste inlägg om den lilla söta sydafrikanska bilderboken Tshepo Mde är tillräckligt lång, och nu planerar jag att fortsätta på den inslagna vägen. Typ en månad med afrikanskt. Det blir väl som väntat övervägande bilderböcker, men jag hoppas även kunna klämma in något annat.

Ibland är det svårt att vara liten. Jag vet själv hur det är, med mina blott 164 centimetrar är det ofta jag måste stanna upp med vad än det är jag gör för att gå och hämta en stol eller pall. Tshepo Mde är också liten och önskar innerligt att han var längre. Då skulle han kunna nå saker på platser högt upp, som den där mumsiga godisen uppe på skåpet. Inte ens en stol kan hjälpa Tshepo att nå dit upp.

Tänk då att få vara stor och reslig som ett träd och kunna se allt och nå allt. Tshepo, rådig som han är, besluter sig för att skrida till verket, han ska bli ett träd. Dynga och vatten är väl vad som får saker att växa. Vi får se den lilla pojken stå i en hög av skit med vattenslangen över huvudet.

I nästa ögonblick har det hänt. Vi kan se den randiga tröjan spänd över en reslig trädstam, men det visade sig inte vara så fantastiskt som Tshepo föreställt sig. När armarna är stela trädgrenar är det inte så lätt att nå någonting alls och myrorna kittlas blir det jobbigt.

Jag föll pladask för illustrationerna i den här boken. Bilden på första uppslaget som riktigt får det att kännas i kroppen hur den lilla pojken sträcker på sig för att nå och sedan den beslutsamheten i när han ska bli ett träd. Bedårande. Historien är kort och enkel, fantasifull med den enkla lärdomen att det gäller att tänka sig för innan, för önskningar kan faktiskt slå in. Här visar det sig vara en liten gul fågel som ställer till det. En liten men lycklig gul fågel.

Bokförlaget Trasten, som ger ut barn- och ungdomslitteratur från världens alla hörn, har givit ut Tshepo Mde är tillräckligt lång av Mhiobo Jadezweni och Hannah Morris.

Jag sparkade igång efter sommaruppehållet och tänkte väl att världen har nog glömt den här lilla bokbloggen nu, men oj vilken start jag fick.

Först inlägget på Bokunge som bidrog till stadig trafik under veckan. Sen har jag ju återigen en ny kostym på bloggen, en ny header.

Återigen har Frida gjort ett fantastiskt jobb, på eget bevåg dessutom. Hon fick till något som speglar både innehåll och namn perfekt.

Igår fick jag kommentaren att headern är helt ljuvlig och jag håller med. Jag älskar färgerna och lekfullheten och är väldigt nöjd, glad och tacksam för den.

Bloggpeppen är total.

Koltrasten Jack ifrån skogen ger sig iväg till havet och träffar fiskmåsen Jim. Natur i all ära, men även en koltrast kan få för sig att det skulle vara trevligt att se sig om i världen ibland. Jack vill se havet och hittar där en vän. För dem spelar det inte så stor roll att Jim är vit och fiskmås, medan Jack är svart och koltrast. Huvudsaken är att de är lyckliga.

Men, i måscommunityt skiter de andra måsarna i Jacks och Jims lycka. De kikar surt på den mörka främlingen från skogen och fryser ut såväl koltrasten som hans fiskmåsvän.

Kitty Crowthers Min vän Jim är en berättelse om rädsla och fientlighet mot det nya och okända. Här får litteraturen slutligen fungera som en brygga. Litteratur och kunskap motverkar trångsynthet och skapar gemenskap och samhörighet över gränser. Det låter klyschigt men är själva poängen. Jag gillar relationen mellan Jim och Jack, hur de står upp för sin vänskap och att de är så där härligt omacho.

Det har blivit mycket Kitty Crowther i sommar. Jag tror faktiskt vi har tagit del av allt som utgivits på svenska hittills, men visst måste det väl komma mer nu efter Alma-priset och allt? I vilket fall har det fallit i alla fall mig på läppen, mycket passande läsning så här års, väldigt feelgoodigt och varmt.

Fina fina Bokunge gjorde en bra dag bara ännu bättre.
Tack!

Efter all den där tiden som jag har väntat och längtat så kom den äntligen. Nu har en legat ett tag i väntan på att bli omnämnd, sprakande och strudlande av liv och fantastiska bilder. Babo pekar i ett platt paket fick först komma med till storhandling på Ica Maxi, lästes i baksätet på en räserbil för två griniga ungar av en än mer grinig förälder (läs: lågt blodsocker).

Babo pekar.
Åka vagnen!
Långa, långa vägen!

Aisha drar runt minstingen Babo som sitter i skrindan och pekar. De lämnar gården och huset, som vi är bekanta med sedan tidigare, in bland björkar och tallar, in i skogen. En ekorre och två älgar. En kanin och ett blåbärsris, sedan ett möte med det lite för vilda, en vildsvinsfamilj.

Vilken fantastisk skog, vilka helt underbara bilder. Ja, så bedårande vildsvin har väl ingen tidigare skådat. Jag suckar lyckligt och hoppas att samarbetet mellan Eva Susso och Benjamin Chaud bara fortsätter och fortsätter. Böckerna om Binta, Lalo och Babo kan inte bli annat än klassiker.

Vår son som nu passerat bokens målgrupp, har trots detta ändå velat höra Babo pekar om och om igen. Jag gillar också hur den håller sensommarpeppen uppe. Nu när det börjar bli klart att även årets sommar tar slut är det dags att ge sig ut i skogen, peka lite, plocka några blåbär, gå hem och göra smaskig kaka eller kanske snarare äta upp bären på plats

Typ hela dagen har gått åt till åtskilliga halvhjärtade försök att sparka igång bloggandet igen. Sommaruppehåll är såå trist, men vad göra när det är så mycket annat som drar. Nu fick jag hjälp av Johanna K som utformat enkäten som följer.

1. Bäst i sommar?
Det har varit ett läsfattigt år, med ett ynka uppsving under sommaren. Jo, jag har läst ett par böcker, en av dem är En välsignelse av Toni Morrison, mycket fin, poetisk, och av någon konstig anledning så snöar jag ofta in på slaveriskildringar under sommarmånaderna.

2. Sämst i sommar?
Jag läste Levande död i Dallas bara för att lugna True Blood-abstinensen under veckorna mellan avsnitten, men jösses vad serien är bättre.

3. Vad har du helst läst på stranden?
Det blir inte många meningar lästa på stranden då jag mest håller mig sysselsatt med att bygga sandslott eller hindra min unge ifrån att kasta sig ifrån bryggor.

4. Var har du läst mest?
Hemma i soffan om kvällarna.

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?
Tanken var väl att läsa, överhuvudtaget. Jag måste nog säga att jag har läst ut det jag startat med vilket är ett stort plus.

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!
Jag har köpt en bok i sommar Nya Spöktimmen för fem spänn på Ålidhemsbibblan, gallrad i ganska risigt skick, men det var nostalgi.

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Kanske A Game of Thrones som min sambo försökt peppa mig på i en månads tid nu.