milkbartoilet

Som vi har läst och läst för vår lilla pojke. Nu är han 15 månader och har lätt fler böcker än jag själv hade med mig när jag flyttade hemifrån. Den senaste tiden har jag tänkt att nu börjar han nog vilja ha lite mer avancerade böcker, han har verkat lite ointresserad av sina bebisböcker så det har mest blivit filmtittande när det varit dags att koppla av.

Så idag kom ett litet paket med de senaste Wirsén-böckerna Vem är söt? och Vem är borta? och de är ju så fina. En gammal favorit är Vem är arg? som rymmer så många starka känslor, även Vem är ensam? är en riktig hit. Men tyvärr föll dessa inte alls den lille i smaken, det är som om han listat ut exakt vilka böcker hans mamma och pappa hatar och nu ska tråka ihjäl oss genom att tvinga oss att läsa dem om och om igen till världens ände.

Vi har världens tråkigaste pekbok, Alfons egna saker, om just det ja Alfons grejer. Här har vi Alfons tandborste, spänningen är olidlig. Sedan är det en Mulle Meck-pekis som heter Vem? om vad en hund gjort hela dagen. Verkligen genomtorftig, den stackars hunden hade lika tråkigt hela dagen ensam hemma som vi har när vi läser den. Vid förslag på andra böcker att läsa skriker han MIN eller MERA och trycker en tråkbok i handen på en och så var det bra med det.

Så nu så här efter läggdags får jag sitta här i min ensamhet och läsa om katten, nallarna, fågel och kanin och drömma om en framtid där vi alla kan vara tillsammans. Innerst inne är jag ju såklart hellycklig över att han faktiskt gillar böcker och till skillnad från många andra så tycker jag att det viktigast att barn läser, inte vad de läser. Om de så läser om korv, så är jag nöjd med att de faktiskt läser på toan.