milkbartoilet

Bokreastart och vad gör jag? Jo, åker på ica maxi och stressar mig igenom för att hinna med bussen hem, snor nästan ett paket blöjor och hinner snegla lite snabbt i reabladet, för att konstatera att det där skiter jag i. Efter dagis blev det ett kort besök på Pilgatan, inget särskilt harmoniskt sådant dock, mycket beroende på den charmanta ”knacka på”-dörren. Dörrar och små barn är ingen lyckad kombination tyvärr, det är roligt att knacka, öppna och dra igen, helst så att det smäller och det är så små fingrar går av och barnen gråter och gråter. Ingen gråt denna gång som tur var, men stressen var påtaglig och jag var uppjagad långt efter att vi kommit hem.

En stjärna vid namn Ajax fick följa med hem. Det är en sorglig historia om en pojke och en hund av Ulf Stark, illustrerad av Stina Wirsén. Pojken Johan föds när hunden Ajax är sju och de blir bästa vänner, men som så ofta med djurkompisarna så hinner de bli gamla fort. Ajax blir en stjärna och själv sitter man och fäller tårar. Vid premiärläsningen slog den lilla ihop boken precis i rätt tid, när rollerna blivit ombytta och det var pojken som drog hunden i kälken och inte längre tvärtom. Ingen stress med de stora frågorna.

På något sjukt vis är jag svag för barnböcker om döden, förra bokrean inhandlades t ex Alla döda små djur, trots att sonen har flera år på sig innan han hamnar i dess målgrupp. Bäst att passa på tänkte jag och handlade. Den är mer år det lättsamma hållet till skillnad från finstämda Adjö, Herr Muffin. Den läste jag innan jag blev förälder, bara ändå, för att jag visste hur det skulle sluta och inte kunde låta bli och mycket riktigt satt jag där och snyftade. Den är så fin och kommer någon gång att bli ett tillskott i vår permanenta samling.

Intrycket jag fått av årets bokrea är att den inte varit något särskilt utan snarare lite halvtrist sådär. Jag funderar på att eventuellt besöka de stora kedjorna i stan imorgon och kika på resterna som horderna lämnat efter sig. Undra om det finns någon Kenta kvar?