Borta
Tvåhundrafemtio spänn för en ny dosa. Det är tydligen så mycket en plastbit kostar nowadays, trots att de fått ha mina pengar sedan 1980. Jävla swedbank, jag kan väl inte hjälpa att de hamnat på glid. Jag funderar lite på att byta bank för att komma undan.
Annars är soffan framdragen, en napp, ett slags degspatel och en strumpsticka låg där, men ingen dosa. Inte heller i soffan eller bakom elementen, en massa magnetbokstäver överallt dock, men jag vet inte om de funkar att logga in på internetbanken med. Jag är hopplöst analog just nu och måste springa på banken och trängas med rullatorfolket, likt dem tajmar jag även besöken till lunchtimmen för att vara extra snäll mot resten av världen.
Sist dosan var borta var sonen arton månader, den återfanns då instucken i en springa bakom soffkuddarna. Nu fyller han två om exakt en månad och jag kan inte tänka mig vart jag ännu inte har letat. Nu blir det ärenden på stan och sen får jag skruva upp ventilationsluckorna och kika där. Jag befarar att den kanske har lagts i pappersinsamlingen, som är tömd flera gånger om sedan försvinnandet. Men allvarligt tvåhundrafemtio spänn.
