Bortglömt i en låda
För den tid sedan sa jag mest på skoj till familjen: -”ska vi ta och gå ner i förrådet på en shoppingrunda?”. Vi har nog Öst på stans stökigaste förråd och det går att hitta saker där som sedan länge glömts bort. Det handlade väl mest om att fördriva tiden en regnig trist dag och som av en händelse stod där en främmande flyttkartong under en massa bråte. Det var en hel låda fylld av barnböcker, Pettson och annat av Sven Nordqvist. gamla fina Elsa Beskow som är lika gamla som min mamma. Det var såklart min sambos gamla böcker som säkerligen dumpats hos oss av hans mamma någon gång, men som drunknat under allt skräp.
Jag har nog inte läst Pannkakstårtan på tio år, och den är ju för underbar, men Hattjakten har jag nog aldrig läst tidigare. Vilken härlig bok, knäppa och helt fantastiska illustrationer som jag kan sitta och bara titta på i evigheter. Jag skulle nog kunna tapetsera väggarna med Sven Nordqvists alster.
I lådan fanns till och med Lasse Åbergs Klokbok, den som stod skyltad på biblioteket i min hemstad och som någon sa att det fanns snuskiga bilder i. Vi stod i en klunga och fnissade medan den som var modigast höll i snuskboken. Jag kan tänka mig att vi kastade den ifrån oss om någon kom in i rummet. Hela den där hyllan var för alltid minerad sen, jag vågade aldrig gå nära den. Tänk om någon skulle tro att jag var där för att kolla i snuskboken. Vem kunde då tro att jag 20 år senare skulle hitta den i mitt eget förråd efter att ha levt tillsammans med dess ägare under en så lång tid. Vad som fanns i boken då? Jo ett uppslag handlar om hur människor kommer till. Två ynkliga sidor av totalt många fler. Tur att jag aldrig behöver gå igenom den där fasen igen. Småtjejer måste vara bland det värsta som finns.
