Cirkeln
Hur är det meningen att det ska kunna gå att skriva något om en bok som är såhär knashajpad, som Cirkeln varit så länge nu?
På Breakfast Book Club läser jag om Konsten att bokblogga. Eftersom jag nu bloggar så sporadiskt kan jag behöva vareviga råd som finns att få, men vad jag efterlyser är en guide i hur jag bör förhålla mig till en bok som alla andra älskar som även jag älskar. Bör jag avvakta som jag nu gjort och vänta ut vågen? Bör jag skriva samma sak som alla andra redan gjort nu och som alla andra läst hundra versioner av?
Sedan är det ju den här biten med Sara, som är Glory Box-Sara för många fler än mig. Jag är löjligt förtjust i hennes blogg och nu har hon tillsammans med Mats skrivit en skitbra bok. Hur är det meningen att en simpel bokbloggare ska förhålla sig till den saken?
Det var nästan så att jag blev lite generad när jag läste Cirkeln. Det här är ju frosseri, tänkte jag. Bara så bra. Fast det var längesedan nu som jag praktiserade min största Buffy-besatthet så står den där röda lådan i hyllan och minner om en tid då jag csn-försörjning till trots slängde flera tusen på en komplett box signerad Joss Whedon. Hur skulle en sådan som jag kunna motstå något som detta?
Det fanns i mönstren att Cirkeln skulle vara för mig. Ja jag måste erkänna att jag stått med öppen famn sedan dag ett. Gapet, ondskan och folk som dör. Skräcken och allt det där oglamorösa som ligger i att vara kallad. Dessutom allt det där andra, livet som ung. Hjärtat blöder för de stackars tonåriga.
Sedan att den är så välskriven och rakt igenom trovärdig gör mig så himla glad och nöjd. Det har varit en mycket angenäm resa och även om det tog tid för mig att ta mig hit så har jag helt uppriktigt njutit av varenda stund tillsammans med Cirkeln.
Tack för den!
