milkbartoilet

Alltså, den här sommaren och jag, vi har inte varit så bra kompisar alls. Jag har nog mest surat över vädret genom såväl solsken som hällregn. Mest av allt har jag suttit och längtat bort till någon sorts Astrid Lindgren-idyll i stil med häst och vagn, stora, fina, gamla trähus samt förbannat det faktum att vi inte haft råd att dra till Gotland eller liknande. Det är knasigt, för några år sedan skulle jag väl aldrig kunnat drömma om att det skulle vara det här jag skulle komma att åtrå. Skärgård, hängmatta, barfota, kanske sitta i en båt och meta på Mamma Mus vis, med bulle på en spik.

Jag hade föreställt mig som en nöjd urban individ, barn till trots. Istället har jag i sommar läst Ellens äppelträd och drömt mig bort till en egen gård med ett lika pampigt äppelträd. Jag har fantiserat om hur det skulle vara att bo på Bråkmakargatan, i Bullerbyn eller Lönneberga. Jag har fått min son att fatta tycke för Lotta, Emil och Pippi, med tveksamma metoder. Tanken har varit ungefär: om jag bara föreslår att vi kollar på Emil tillräckligt ofta så…, och rätt var det var så började Griseknoen efterfrågas och dådet var fullbordat.

Ja nu är den här skitsommaren i alla fall till ända. Nu försöker jag blicka framåt och inbillar mig att nästa sommar så lever även vi i den här idyllen. Om inte kanske jag kan söka jobb på Gammlia och få såsa runt i folkdräkt, prata som en lajvare och gnälla och gapa över glada barn som håller på och stör, för det låter ju så när de skrattar.