milkbartoilet

Med bärbar dator på annan ort har jag förpassats till hushållets stationära. Till en början var jag motvillig och försökte underhålla mig själv med verkliga sysslor, men nu sitter jag här och bloggar, minsann, jag trodde väl aldrig jag skulle se den dagen.

Grafikkortet är döende och får hela datorn att låta som en hårtork. Jag löser problemet med att spela oförskämt hög musik istället. Det är dessutom trevligare att lyssna på musik här. Förrutom att ljudet hackar när jag scrollar för fort, grafikkortets fel. Sen är det problemet med att jag zoomar varenda gång jag ska skriva ett snabel-a, jag har snöat in för mycket på den macen helt enkelt.

Varför kan det inte vara ett system? På den tiden då jag jobbade och skulle utfärda lånekort gjorde jag ofta missen med snabel-a Då är det ju inte direkt läge att ställa sig och förklara varför. så där stod jag och teg och led i all min pinighet, - ”Hej jag kan inte tekniken” -, och alla nya studenter av årgång 89 tänkte: ”åh piniga tanten som inte kan datan”

Den här tiden är nog bara nyttig, det är dags för mig att bli lite mer omvärldskompatibel helt enkelt, men det tar lite tid och ansträngning. Igår var jag så förvirrad att jag kom på mig själv med att sitta och pekfingra försiktigt på tangentbordets nedre kant, under space-tangenten. Där satt jag och smekte tangentbordet lite ömt i ett desperat försök att scrolla, sinnessjukt.