Föräldramöte
Nu var det ett tag sedan jag hetsade för genuspedagogik. På senare tid har jag faktiskt börjat tro att jag haft en överdrivet pessimistisk hållning, för alla vill väl sina barn väl, eller hur?
Nu är jag nyss hemkommen från mitt första föräldramöte och har insett att det inte är förskolan eller pedagogerna som är problemet, där finns inte mycket att anmärka på, det är istället föräldrar som inte vill sina barn väl och som inte fattar vad som faktiskt är bäst för deras barn. ”Äsch, det där med jämställdhet, det är väl bara sunt förnuft.” Det är det där jävla sunda förnuftet som gör flickor till små serviceinstitutioner. Om människors förnuft vore så naturligt sunda skulle vi kanske inte ha rosa och blå täcken till att börja med.
Vi talade även om hållbar utveckling. Det är viktigt nu och det ska de jobba med på dagis. Det var väl inget mer med det. Sedan handlade mötet en hel del om återvinningsstationen som ligger i anslutning till dagiset. Tydligen vill man ha bort den. Den blockerar infarten, folk måste parkera sina bilar och gå hela 50 meter till byggnaden bara för att det finns en massa fanatiska människor som vill sortera sitt skräp just där. Sinnessjukt.
Jar it säger,
september 23, 2008 @ 20:58
Underbart! Att få det ur en förälders synvinkel. För visst börjar vi ju undra ibland, vi som jobbar inom förskolan. Vi vet ju vad vi kan och vad vi är bra på och hur vi arbetar med dessa frågor. Och hur blir barnen som dom blir? Det är FÖRÄLDRARNA som har huvudansvaret för sina barn, inte förskolan. Men det lilla vi fyller på barnen med spelar inte så stor roll om föräldrarna säger att deras flickor är prinsessor och pojkarna är pojkar och får vara busiga. Och gudarna skall veta att alla förskolor är inte likadana.
Det är känsliga frågor att prata om. När vi har föräldramöten hos oss försöker vi ha en öppen dialog och talar om hur vi arbetar med olika frågor och hur vi tänker kring olika dilemman som uppstår i vardagen. Då brukar det alltid vara någon som känner igen sig i dilemmat och kan fylla på i diskussionen. Och många blir förvånade över hur deras barn fungerar. Borde man inte veta det?!
Vill alla sina barn väl? Jag undrar oxå ibland, på vilket sätt?
milkbartoilet säger,
september 24, 2008 @ 9:18
Så sant. Tråkigt nog är det så kontroversiellt att prata om jämställdhet överlag och än mer känsligt blir det när barn kommer in i bilden. Den öppna dialogen på vårt möte blev mest en pinsam tystnad där några skakade ogillande på sina huvuden, lite som att ”usch, hålla på tvinga på barnen sånt där”.
Jar it säger,
september 24, 2008 @ 20:30
Tragiskt tycker jag. Det är så otroligt viktigt i vårt samhälle ur flera olika perspektiv. Vilket samhälle vill dom att deras barn skall växa upp till? Hur vill dom att deras barn skall vara för människor i detta samhälle? Små söta dockor som alla kan trampa på, eller ligister som springer och skjuter på varann? Man kan ju undra.
Barn är smarta individer, och ofta så glömmer vi det.
Bodil säger,
oktober 14, 2008 @ 12:44
Tips!
http://www.foff.se
milkbartoilet säger,
oktober 15, 2008 @ 12:30
tack, jag prenumererar redan på foffs e-postlista