milkbartoilet

Nu lagom till när paniken över influensan lagt sig och det blivit dags för oss vanliga människor att ta den där sprutan, känns det lite som att ”behövs det verkligen nu?”. Dagens bok borde jag egentligen ha tipsat om för ett tag sedan, men nu kommer den. Trots sin lite frånstötande titel är det här den bästa gå till doktorn-boken jag läst. I Ole hos Doktor Semla och syster Bulla blir Ole först hostad på på dagis. Efter några dagar slår sjukan till och han blir så sjuk att han bara måste skrika för det dunkar så i huvudet och kräks gör han också. I taxin till sjukhuset skriker han hela vägen med ett litet uppehåll när en långtradare med tre släp kör förbi. TRE SLÄP!

Väl på sjukhuset får Ole medicin och liksom alla andra får han vänta och vänta. Doktorn heter nästan som Semla och Ole hittar en bok om monster, spännande. När sköterskan som nästan heter Bulla ska sticka i fingret är det som att tandmonstret biter till och vilken ynkling till monster det var.

Det kan vara superläskigt att gå till doktorn, men ganska spännande också. Det är såklart aldrig kul att må dåligt, särskilt inte för den som är liten. Sedan är vi som är stora är nog ganska duktiga på att projicera vår oro på de små.

Första gången vi lånade den här boken om Ole slog ödets ironi till och kvällen spenderades på akuten med lätta andningsbesvär. Då var vår son redan van vid stället och visste rutinerna. Han andades i masken som ett proffs och var inte alls rädd, själv var jag såklart fortfarande nojig över att han skulle bli felmedicinerad på något sätt. När jag tänker tillbaks på alla kontakt vår pojke haft med sjukvården är det nog de där planerade besöken på vårdcentralen som varit de mest traumatiserande. Då vet jag inte om det varit ett resultat av att ha vetat innan eller brister hos personalen. Det känns som att det över huvud taget kan slå väldigt olika att förbereda ett barn för till exempel ett stick i armen, men ska det göras så tror jag att Ole är en bok att läsa för ändamålet.