Helt ok för att vara en trist måndag
I några dagar nu har jag haft ett lite smygande sug efter lite intellektuellt, neurotiskt pladder i härlig New York-miljö, så idag när var lite grått och ruggigt ute kom det väl till pass att se Woody Allens The Purple Rose of Cairo. Visserligen innehöll den inte så mycket intellektuellt pladder och den utspelade sig i New Jersey men det var ändå Woody Allen och jag kan inte hjälpa det för trots att jag vet att han är en peddofarbror kan jag inte låta bli att tycka att han är genial. Denna film var väl inte direkt nån Annie Hall men helt klart en stadig fyra.
