milkbartoilet

Senaste bloggposten fick inte vara med längre. Den gläntade på dörren till en massa mörker så det fick bli hej då. Det är något med årstiden kanske, jag vet att det brukar kännas jobbigt så här innan snön kommer och vintern är igång på riktigt. Det är liksom så kallt och mörkt innan snön, svart och blött.

En bra sak som redan uppmärksammats på ”Försök att inte se så snygg ut”-bloggen är badkarsläsningen. Inget annat passar väl bättre att göra under trista novemberkvällar. Att ligga och skvalpa runt i en massa vatten och känna hur det blir kallare och kallare, det är terapi för mig. Den här veckan har jag spenderat två långa bad med Miranda Julys Ingen hör hemma här mer än du som jag hittade på en novellhylla på biblioteket. Det var länge sedan jag läste något av Adrian Tomine, men jag har för mig att det kändes ungefär så här. Det är så kärleksfulla beskrivningar av alla möjliga sorters människor, helt vanliga men udda tankar och händelser. Jag kan inte säga mer än att jag tycker att den är väldigt fin hittills.

Det skulle nog ha blivit fler bad om det inte vore för att stans skitigaste ryamatta hade fått sig en välbehövlig tvätt. Hur mycket snusk som ryms i en matta efter blott ett och ett halvt år av användande? Ja, än har jag inte sett slutet, utan bara fogat mig till att det inte går att få den helt ren. Den har i alla fall legat där och tvättats och sköljts om och om igen och hindrat mig från att läsa ut den där fina fina boken. Nu är den hiskeliga mattan äntligen intryckt i torkskåpet och karet är skurat. Nu vill jag läsa ut min bok, till bads.