milkbartoilet

I år är det mjukstart som gäller, läsningen koncentreras på barn och ungdom i brist på sug efter annat. Vi besökte det nya biblioteket i Ålidhem tidigare i veckan, jag återkommer med mer om det senare när intrycken fått skjunka in lite. Nåväl, tillsammans med en överpeppad tvåochetthalvtåring fanns i alla fall inte tid, eller ork att tänka på sig själv. På väg ut var det Mårten Melins Svarta kängor med gul söm som talade till mig, eller rättare sagt var det nog det fina omslaget av Emma Adbåge som nådde fram. Den visade sig ha en perfekt längd för ett bad.

Markus är en ödmjukt reflekterande tioåring som får vad han önskat sig mest av allt i födelsedagspresent, ett par kängor, svarta, med gula sömmar och stålhätta, 14-håliga. Inte dåligt för en tioåring. Men säkerheten och stoltheten övergår i besvikelse och tvekan. Kängorna tycks få saker i rullning, en kedja av svek och konflikter. Det blir mycket att tänka på kring vänskap och den egna identiteten. Hur kan ett par skor definiera en hel person? Vem är Jonte att säga till Markus att han är rasist, att hans nya kängor gör honom till det, på självaste bemärkelsedagen? Det är så grymt, men det är väl precis så det är att vara ung. Markus blir sårad, är mänsklig och slår tillbaka, men visar ändå i stort på ett imponerande mod.

Det här är det första jag läst av Mårten Melin, men jag återvänder gärna. Nya Som trolleri kommer nu på måndag. Jag längtar till varmare dagar när jag ser omslaget, även detta av Emma Adbåge.