milkbartoilet

Vi hade varit på stan en sväng, bland annat på bokhandeln med bollhavet, innan det var dags för pannkakor på bibliotekskaféet. Efter det blev det det obligatoriska tittandet på modellen över botniabanan med de små bilarna och tåget. -”En bil, en bil, en bil … tåget”

För en tid sedan när vi var på biblioteket lånade vi nästan bara från nyinköpt-hyllan. Vi har nog aldrig gått hem med en sån fin skörd. Det var Gösta tvättar och Gösta slår sig, båda riktiga fullpoängare. I den ena spiller Gösta varm choklad över mjukishunden Nietzsche som måste tvättas. Sonen kallar den ”Gösta hungrig” eftersom Nietzsche beskrivs som alltid hungrig. I den andra, som vi här hemma refererar till som ”Gösta gungar”, ramlar Gösta av gungan på dagis och det blöder otroligt mycket. Gösta är en snäll, mysig person som gör helt vanliga saker. Det är avskalat, men betydelsefullt i sin enkelhet. Dessa två böcker är nu så populära och viktiga att det blivit svårt att föreställa sig ett liv post-återlämning. Detta medförde att jag igår helt enkelt kände att enda utvägen var att lägga en beställning på dem bägge två.

Nu var det dock något nytt, men tillika fantastiskt som tronade på hyllan: Lalo trummar. Min son som älskar Binta, han gav sin kompis Lalo-boken i födelsedagspresent för lite drygt en månad sedan, och har verkligen jobbat upp peppen för den trummande lilla Lalo. Glädjen blev så stor att han sprang runt runt i lycka med boken i sina utsträckta armar. En barnbibliotekarie fick syn på honom där i lyckoruset och såg varken sträng ut eller hyssjade åt det olämpliga biblioteksbeteendet, istället såg hon bara riktigt, riktigt nöjd ut. Tänk att få ha det jobbet.