milkbartoilet

Våran lilla snutt har länge älskat böcker som Apan fin, Hela natten och Simons anka. För en tid sedan fick han till och med dvd:n Snuttefilm av sin farmor. Nu har den legat bortglömd i hyllan ett tag, men ikväll fick den visa vad den gick för. Stor succé. Lillsnutten satt och kommenterade oavbrutet och hade stenkoll på allt som hände. Själv blev jag stressad av att det gick så långsamt, kan den där snubben som pratar vara segare?

Men jag kom på varför jag och säkert många med mig har lite svårt för Anna-Clara Tidholms grejer. Böckerna är korrekta och snälla och teckningarna sådär utan udd liksom. -”Den där Anna-Clara gör ju så fina böcker”, säger vi och alla andra nickar instämmande för det är så det ska vara. Sedan sitter vi och hoppas att han inte kommer dragandes med Simons anka nu igen och tvingar oss läsa den för den är ju som att man kan somna mitt i. Det är bara så att de här böckerna inte flörtar med oss vuxna helt enkelt. De ber inte om ursäkt för att vara enkla, utan krusiduller och bara för barn.

Jag kan störa mig på att världen inte är sådär mesigt simpel och snäll och vad är grejen med tecknigarna som skulle kunna ha gjorts av ett barn. Fast egentligen är det bara äkta och opretentiös barnkultur utan försök att blidka distanserade föräldrar och andra luttrade vuxna. Det kanske kan få vara okej att barnen älskar en perfekt värld som är lite småfult illustrerad.