milkbartoilet

I Ellens äppelträd kommer Ellens pappa hem och säger: -”Det friskar i”. Det stormar ute och Ellens mamma tittar oroligt upp i taket och undrar om han tror att huset håller. Ellens pappa vet minsann om huset håller eller ej medan Ellens mamma beter sig som ett ängsligt mähä.

Jag kan inte låta bli det här avsnittet, kan bara inte låta det stå. Vill inte läsa för min son att pappor svarar och mammor frågar. Att pappor är säkra och trygga medan mammor är ängsliga och behövande. Det här partiet i Ellens äppelträd är långtifrån unikt när det kommer till delar av böcker som gör mig upprörd. Det är en väldigt fin bok som både min son och jag tycker mycket om, men jag vägrar läsa att pappa har byggt både sandlådan och lekstugan som står i trädgården. Jag kanske är hänsynslös, för jag tar mig rätten att läsa boken som jag vill att den ska läsas för mitt barn. Jag ändrar, vänder och vrider lite här och där i böckerna för att få dem mindre (i mina ögon) opassande.

Är det viktigt att läsa som det står? Jag vet själv inte vad som är rätt, jag har märkt att olika människor är texttrogna i olika grad. En av föräldrarna på dagis berättade att de brukade stryka över och ändra genus på karaktärer i barnets böcker. Doktorn behöver inte alltid vara en herre osv och på så vis läser även bekanta och far- och morföräldrar rätt. Att modda barnböcker, kan det kanske vara något? Barnböcker är ju trots allt bruksvaror, menade att slitas ned till oigenkännlighet.