milkbartoilet

Det här med ljudböcker, hur ska man se på det egentligen? När jag bir sugen på att lyssna på böcker är det alltid ett dilemma. Vad vill jag lyssna på? Jag är inget fan av Liza Marklund och de andra i deckarfacket. Inte för att jag dömmer den som är det, jag tilltalas bara inte av deckare. Jag är mer en skräcktjej i så fall. Men de böcker jag vill lyssna på är ju alltid samma som dem jag vill läsa. Hur löser jag det? Eftersom jag har en känsla av att boken inte blir riktigt ”läst” när man lyssnar på den. Jag vill inte slösa bort trevliga läsupplevelser. Hittills har jag hållt mig till fåniga svenska saker som t ex Marina Haags samtliga verk och så Dan Brown då förstås, som jag hatar allt av Dan Brown, men det var ett tag sedan jag tog i en ljudbok nu.

Nu har suget blossat upp igen. Min mamma var på besök nyligen och introducerade då mig för stickningens ädla konst, så nu är jag på väg att bli ett gott parti som kan sticka mig och min familj sockor till vintern. Om jag ska vara ärlig så är jag ganska kass, det är inte tal om att sitta framför tv:n och sticka, min blick måste vara på stickningen hela tiden och vad lämpar sig inte bättre då än att lyssna på ljudbok.

Nu är det John Ajvide Lindqvists Tindalos jag lyssnar på. Den har legat och skräpat i en evighet sedan den släpptes i dn, jag vet inte när. Det jobbiga är att den snart är till ända och vad ska jag då lyssna på? Kanske Människohamn? Men den är ju en riktig bok, ska jag verkligen slösa bort den till att bara lyssna på? Ilandproblem, ilandsproblem.