milkbartoilet

Nu har jag på allvar tagit ett kliv in i konsumtionshysterin av barnartiklar och aldrig förr har jag betalat tretusen för något som ska vara såå bra och som faktiskt är såå bra, men som känns förvånansvärt rackigt och b-igt. Jag talar givetvis om det stora inköpet av barnvagn, något som verkar kunna förvrida huvudet på de allra mest kloktänkta. Jag tänker på den röda vagnen i manchester från 70-talet som mina föräldrar drog runt på mig i, det fanns faktiskt inte ens fungerade broms på den, så jag antar att det är ett rent under att jag kan sitta här idag och gnälla. Människor är inte kloka och jag funderar en hel del på om det alltid varit såhär. Varför måste allting vara så svårt? Varför allt detta "näe men den där spjälsängen funkar inte för den uppfyller inte senaste säkerhetsstandarden från förra veckan och pallar alltså inte för att krocka med tåget". Jag läste nånstans om någon som köpte en hårdlift till vagnen istället för mjuklift för att "tänk om man råkar köra in i något", som att det skulle spela någon roll (jag har visserligen ingen aning men ändå). Ok om de skulle ha den till formel1 men det var en barnvagn, en vanlig som har metallrör på alla sidor, hörn och rundlingar. Kanske en skaplig hjälm vore den allra smartaste investeringen i det fallet.

Nu har vår lilla pojke i alla fall en vagn som väntar på honom här på utsidan, en alldeles ny, som för den oinvigde kan kännas lite rackig men som tydligen är helt ok. Den har fått tummen upp av vår lilla kolsvarta kattjej, jag tror hon gillade att hon kunde smälta in i dess svarta tyg och få vara lite hemlig för en stund.