milkbartoilet

Jag är så upprörd nu att det är löjligt. Jag kan bara inte hjälpa det, jag är en ältare. Har jag bara fått igång tankarna på något så bara växer det inom mig. Jag kan inte släppa hur jävla sjukt det är hur människor beter sig ibland. Nån gång i förra veckan insåg jag att jag härmed måste börja hålla mig borta från manliga kurskamrater, eftersom dessa alltför ofta är beter sig väldigt illa. Nu förstår jag att det i vissa kretsar är helt ok, ja till och med praxis att utöva härskartekniker i tid och otid. Själv försöker jag stötta, ge förslag och konstruktiv kritik när andra presenterar sina idéer om ditten och datten, hit och dit, men vad får jag då tillbaka? Jo, kanske ett ”Ehum…” i bästa fall, eller kanske en annan favorit ”Hur menar du då?” (med uppenbart skeptiskt tonfall). Det här är ju inte klokt, vad ska vi göra åt saken? De här människorna äter andra människors själar till frukost och de kommer i alla skepnader, inte minst i form av schyssta feministsnubbar. Allt detta känner jag givetvis till sen tidigare, men det kanske är tid att sluta med självföraktet nån gång och inse att de egentliga problemen är där ute istället. Jag känner som Limpan att jag borde fanimej göra en skrivelse, men hur då och vart nånstans?