Om Ålidhem
I fem långa år passerade jag så gott som dagligen Umeås studentpärla Ålidhem och fattade nog aldrig vad grejen var. Sanningen är väl att Ålidhem till viss del har studenterna att tacka för sin överlevnad, men det är knappast dessa studenter som gör stadsdelen så fantastisk. Nu under sensommaren och hösten har vi återupptäckt Ålidhem, som verkligen är en pärla, ett efterlängtat andningshål ifrån den ibland något tryckande känslan. Ålidhem är loppsockan, trasdockan, snutten som vi uppsöker för att få en paus från Öst på stan, som visserligen är fint, med dock ibland lite för polerat.
Det började med att vi upptäckte en brädspelsbutik. Där i en lokal i ett av hyreshusen på Språkgränd, finns hyllor späckade av spel och en hörna med loppissoffor dit alla får komma för att bara spela. Härligt avslappnad nördstämning. I samband med första besöket, insåg vi att området är underbart barnvänligt. I centrum finns allt som kan önskas inom rimligt gångavstånd även för en tvåårings ben. Ingen direkt trafik att tala om och ett helt otroligt bibliotek, som jag är lycklig över att ha fått återupptäcka, nu som förälder.
Biblioteksfilialen huserar i spartanska lokaler, men rymmer ett helt eget rum för de mindre barnen. Ett rum där barnen får vara som de är, stökiga, högljudda och ofta intresserade av mycket annat än just böcker. Ett litet bord med tuschpennor, kritor och utskrivna bilder att färglägga. Backar med mjukisdjur. Inga farliga, men spännande trappor, inga bronsstatyetter placerade i midjehöjd, som gjorda för att skada små barnlemmar. Inget stort rum med glasväggar och stengolv, som lockar till klampande och skrik med de ekon och sura miner som följer. Världen förändras med barn, på sätt som jag tidigare inte kunnat ana. Det där sminket och extravagansen i de offentliga miljöerna, som bara ställer till bekymmer i barnsammanhang. Det är så jävla skönt att få slippa det.
Nu planerar vi medvetet in åtminstone ett Ålidhemsbesök i veckan. Vi åker dit som fåniga turister och gör inget särskilt. Vi kanske köper juice och russin på konsum, sitter och fikar på en lämplig bänk. Sen kanske vi besöker biblioteket eller åker i rutschkanan bland husen närmast centrum. På Ålidhem finns nämligen lekplatser i varje hörn och där finns inga flådiga klätterställningar i futuristisk stil, som den i lekparken vi ofta besöker till vardags, utan enkla men funktionella och roliga saker.
Det byggs nu för fullt på ett kultur- och resurscentrum på Ålidhem och frågan är hur det ska gå. Kommer vi fortfarande känna den avslappnade känslan efter årsskiftet då biblioteket kommer att vara skinande nytt? Vad kommer att hända med den där härliga folkhemssjälen som finns idag? Nu när vi har upprättat ett behov. Vi behöver ju Ålidhem som vår snuttefilt.
Obs. Bilden snoddes härifrån.
Ida säger,
oktober 1, 2009 @ 13:02
Jag blev lite förvånad när jag kollade bokbloggar.nu och såg denna rubrik! Ålidhem, det är ju mitt ställe! Drygt 3 år har jag bott här nu, och Åldihem är väl oftast fult som stryk, men det har sin charm och jag gillar det! Kanske att man borde kolla in biblioteket någon gång också, jag har bara varit dit två gånger, och då för att rösta. UB brukar dra vinstlotten när det gäller biblioteksbesök ;)
Linnea säger,
oktober 1, 2009 @ 14:53
Jag tycker att Ålidhem är ganska charmlöst om jag ska vara ärlig. =/ Men det fanns säkert en god tanke bakom när man ritade området.
Vad jag helt har missat är för övrigt att det finns ett bibliotek där. Haha. Borde nog leta mig dit. Jag bor trots allt i Sofiehem och då är Ålidhem bra mycket närmare än stadsbiblioteket. :)
joanna säger,
oktober 2, 2009 @ 20:19
en fin sak med ålidhems arkitektur är.
att alla lägenheter är byggda så att de ska ha sol åtminstone en stund per dag.
eller så var det från början nu har ju saker ändrats med påbyggnader och tillbyggnader.
men det är en fin tanke.
Nina säger,
oktober 12, 2009 @ 15:13
Ålidhem i mitt hjärta. Visst är det ganska fult på vintern när allt är grått men på sommaren och så här på hösten innan löven faller av tycker jag det är vackert… Ålidhemsbiblioteket är fantastiskt, även om de kunde ha generösare öppettider. Ålidhem har allt, man behöver aldrig åka ner på stan… okej, nästan allt. De skulle behöva ett systembolag och en bra second hand-affär men… Jag trivs här. Det känns som att det är nära till allt.
Nina säger,
oktober 12, 2009 @ 15:14
… och Konsum är ju fint också – Ålidhems pärla!
Bob säger,
oktober 13, 2009 @ 15:19
Det är nog ingen risk att den härliga stämningen på Ålidhemsbiblan försvinner, inte med den fina personalen.
xlassex säger,
oktober 18, 2009 @ 0:16
Class Pride Ålidhem! Gotta love it!
snowflake säger,
oktober 23, 2009 @ 22:39
Fascinerande att läsa denna helt nya syn på Ålidhem! Bodde där först som liten, sen som studerande småbarnsförälder (Historiegränd). Ingen stadsdel kan ge mig sådan ångest som just Ålidhem, men ändå har jag en tavla därifrån som jag tycker mycket om, från vår gamla gård. Martin Åhlund har målat den.
Calle säger,
mars 2, 2010 @ 2:52
Fint skrivet. Ålidhem är grymt stabilt. Grymt sant att det mesta finns här också. Nu har ju nya Ålidhemsbiblioteket öppnat också. För min del (som bor i den nedre delen av Ålidhem) blev det ett uppköp med den nya bibblan läge :)