Om att nynna/skråla som en galen person
Min kära sambo spelar gitarr, han spelar Julie. Jag kommer att tänka på den allra första tiden som förälder så sonen, när han var en liten pyttebebis och skrek som en stucken gris vid vareviga blöjbyte. Det var den låten jag sjöng då, som i trans. Över huvud taget var det mycket Jens Lekman den sommaren.
Oähhh Oähhh , Oh Julie, Oähhh Oähhh, meet me by the vending machine, Oähhh Oähhh,, Oh Julie, Oähhh Oähhh, I’m gonna buy you a wedding ring, Oähhh Oähhh, osv…
Jag hade nog glömt det där tills för ett tag sedan då jag såg det här fantastiska inlägget, som beskriver känslan exakt.
Det var bebis ut och sen fylldes tomrummet med en massa tålamod. Ljuva tider, det skulle passa bra nu när han inte längre är en bebis och helst av allt vill slå sönder tv:n dagarna i ändå.
