milkbartoilet

När jag läser den väldigt insiktsfulla expressen-artikeln om föräldraledighet från igår kan jag inte låta bli att känna hur det värmer i hjärtat. Synd och skam bara att Jan Söderqvists insiktsfullhet tog slut när han stod vid valurnan, inte för att det hör hit. Men när jag sedan kollar lite flyktigt på kommentarerna till artikeln blir jag lika knäckt igen. ”Folk måste ju få välja själv banne mig” och sen får man läsa om stackars svågrar som bara inte kan vara hemma med sina barn. Jag undrar bara hur det kommer sig att om folk får välja så väljer kvinnorna i regel alltid att vara hemma och männen kan/vill i regel aldrig? Hur kommer det sig att män allt som oftast inte kan? Det är bullshit alltihop bara, ingen väljer själv helt enkelt. Jag vågar t ex knappt säga att jag ska fortsätta plugga efter att jag blivit förälder när vi träffar barnmorskan just för att hon redan antytt att jag ska ta ett sabbatsår från studierna. Nu har jag en viktigare uppgift som väntar: jag ska bli mamma, sen att barnets pappa sitter brevid mig verkar inte spela någon roll. Han kommer ju också få en viktigare uppgift nu: han ska bli en riktig karl som försörjer sin familj.