milkbartoilet

Hur många liv fördärvas av ett och samma svin? Åsa Grennvalls nya serieroman Svinet följer inte mindre än fem kvinnors svårigheter, alla kopplade till samma svin. Dan, som är ett riktigt praktarsel, är det svårt om inte omöjligt att känna sympati med. Här är en man som manipulerar, torterar och våldtar, dessutom har han mage att utse sig själv till martyr. Varninglamporna blinkar och sirenerna skriker om den här mannen, ändå faller de för honom. Den plågade konstnären och de blodsugande kvinnorna. Ändå är det kvinnorna som hamnar på psyket, som drogar sig, skär sig och är socialt fobiska. Kanske är det fel att skylla all psykisk problematik hos dessa kvinnor på Dan, men antingen bryter han ner dem eller så väljer han ut dem för att han vet att de inte kommer att kunna stå upp emot honom och värja sig mot den pest han sprider. Jag vet inte vilket som är värst.

När Sjunde våningen kom blev jag riktigt imponerad av Åsa Grennvalls mod, att så nära men ändå avslappnat beskriva hur våldet växer fram i en nära relation. Äkta och självupplevt. Även i Svinet finns äktheten där och jag tänker ”aha, ja just det”, när Bea ber Dan att inte slå henne när hon kör, för det var så det var i Sjunde våningen. Våldets normaliseringsprocess och flera av de vanliga förklaringsmodellerna skymtar förbi, men det som ändå känns mest intressant är att vi får ta del av mammans perspektiv. Att vara mamma till ett svin. Det finns ju trots allt inga fängelsedomar eller besöksförbud som kan upplösa ett föräldraskap.