milkbartoilet

Jag har en skamfläck i vännerlistan på facebook, en nolla som aldrig varit min vän och som dessutom har ytterst tvivelaktiga åsikter om allt möjligt. Typisk aggrohöger snusksnubbe. Jag kan inte ange hur vi känner varandra eftersom jag inte känner honom alls, utan mest bara vet vad han heter just för att jag är en sån som inte glömmer folks namn, iaf inte på riktigt. Nu tänker jag att han borde straffas för att han är en idiot så jag funderar på att ta bort honom helt enkelt. Haha..

Jag har saker att göra, mycket att göra, men hur ska något hinna bli gjort när jag surfar på facebook och kollar in folk jag knappt ens kommer ihåg att jag en gång känt. När jag äntligen lyckas slita mig känns allt så märkligt, lite sorgset. Liksom, va hände egentligen. Tänk om facebook funnits för tio år sedan. Skulle det ha spelat någon roll? Nja knappast. Att Between the Bars hörs i bakgrunden gör ju heller inte saken bättre. Blää.

Alla pratar om facebook och de som inte vill vara en del av ”alla”, har bara inte provat på än. Det finns inget värt att kämpa emot med facebook, det är bara dumheter. Det handlar bara om att vara sig själv och vara där ute, inget på låtsas alltså. Det härliga är att det är så kravlöst och att det är på riktigt. Ja så på riktigt som det är rimligt iaf. Det räcker med att bara finnas på facebook och det fina är att det faktiskt går att hålla sig uppdaterad om människor som man bryr sig väldigt mycket om men som av olika anledningar bara fallit bort ur ens närhet. Det är helt enkelt trevligt.