milkbartoilet

Jag läste rubriken, blev nyfiken fast jag redan läst om detta tusen gånger om: http://www.alltombarn.se/forlossning/kejsarsnitt-eller-vaginalt-1.22179

För- och nackdelar, ja pyttsan. En havande kvinna är bara kropp och natur och då bör förlossning också vara det, eller hur? Det är fritt fram att döma den som inte vågar eller orkar förda naturligt. Varför inte sluta föda barn på sjukhus när vi ändå är i farten? Det spelar väl ingen roll om några kvinnor och barn stryker med på kuppen. ”Det är bara naturens gång”, säger vi då till sörjande anhöriga. Om det sen är någon svagsint kvinna som ändå vill föda sitt barn inom sjukhuset väggar, så kan vi skriva dumma artiklar om det onaturliga vs det naturliga. Varför ska gravida kvinnors kroppar bli allmänna angelägenheter?

Min barnmorska kommenterade min förlossningsskräck med ”det är ju bara några timmar av ditt liv”. Nu vet inte jag hur lång tid en genomsnittlig misshandel eller våldtäkt tar, men nog skulle jag tro att det går snabbare än en genomsnittlig förlossning. Det var vad jag kände att jag hade framför mig, men det var inte ok att känna så, speciellt inte om man inte varit där. Varför ska den som känner en sådan stark rädsla inför att föda ska behöva leva med den i nio långa månader? Hur kan det vara rimligt? Jag skulle aldrig någonsin få för mig att ifrågasätta en persons vilja att föda vaginalt, även om jag inte riktigt kan förstå den. Rädslan för smärtan och bristen på kontroll kanske helt enkelt är starkare än rädslan för smärta och eventuella infektioner efteråt. Sedan är jag säker på att fler förlossningsrädda skulle kunna ”omvändas” om det inte vore för många barnmorskor och läkares taffliga attityd.

Vi traskade iväg mot vårdcentralen med skeptiska sinnen idag, det vankades föräldragruppsträff och det kändes som vad som helst fanns att vänta. Men aldrig nånsin hade vi väl kunnat föreställa oss att det skulle vara så klyschigt och jobbigt. Barnmorskan som verkligen älskade att höra sin egen röst mer än nåt annat bara svamlade och svamlade, mest om förlossning då. Hon försäkrade oss alla om att även om vi inte får träffa någon läkare på förlossningen så finns HAN där redo att rycka in om det behövs och vi skulle senare prata om hur pappan kan göra för att bäst stötta SIN kvinna under förlossningen. I halvtid var vi tvungna att avlägsna oss och i alla fall jag var bara häpen när jag staplade ut därifrån. Jag är väl inte riktigt kompatibel med den där världen men jag kan faktiskt inte förstå hur det på riktigt kan finnas andra människor som är det. Jag visste bara inte att det var ok att uttryca sig så otroligt politiskt inkorrekt. Jag fäller några tårar för alla ensamstående och/eller ickeheterosexuella föräldrar samt alla kvinnliga läkare där ute.

Jag har ju träffat läkare som inte varit snubbar, iofs inga förlossningsläkare då. Kanske är snoppinnehav ett kvalifikationskrav för att få jobb på förlossningen som läkare, vad vet jag. Kanske kan jag fråga om det på nästa träff.