Det häftiga i att kränga kaffe
Jag borde väl egentligen låta dagens erfarenheter smältas något innan jag ger mig på att ranta om dem här, men äh va fan nu är det dags.
Vi var på Wayne’s idag och hujedamig ett sånt misstag. Ska jag våga mig på en ”aldrig mer”? Jo, kanske. Jag har inte så mycket till övers för den typen av sunkiga kedjor så jag måste erkänna att jag nog aldrig besökt Wayne’s Coffee nån annanstas än här i björkarnas stad och jag gillade stället för sisådär ett och ett halvt år sedan, men idag nåddes ett riktigt lågvattenmärke ur matställe-/cafésynpunkt.
Snorkig personal stöter man visserligen på allt som oftast, men det tar liksom priset när man blir dumförklarad av en snubbe på trettinånting som tycker att han är ascool som minibossar över en massa extraknäckande 16-åringar. När vi beställt och efter en och en halv evighet frågar vad som hänt med vår mat börjar sopan i kassan förklara att vi måste vänta till pipmojängen med vårt nummer piper, ”det betyder att er mat är klar”. No shit?!
Sen visade det sig att amerikanska pannkakor med björnbär och lönnsirap egentligen betyder fyra feta pannkakor med tre björnbär och en droppe lönnsirap. Kanske var sirapen slut för att coolingen i kassan dricker sig lycklig av den. Ja, så måste det faktiskt vara. Jag kan då inte se nån annan förklaring.
Annars var det en väldigt trevlig dag med solsken och promenad.
