Juno höll måttet
Förväntningarna var i taket efter kanske en månads idogt letande, men igår var det äntligen dags att få se Juno. Den som väntar på något gott… Den var underbar och hade det varit för ett år sedan jag såg den så skulle jag nog fortfarande suttit kvar här i soffan och gråtit. Nu sitter jag i stället och försöker klamra mig fast vid filmen genom att lyssna på filmmusiken.
Den som väntar sig en höhö-komedi i stil med Superbad bara för att Michael Cera visar sig kan dra något gammalt över sig.
