Det var tack och lov inga brutna ben på Otto men dock en trasig klo som fick tas bort så nu är det antibiotika och smärtstillande som gäller för några dagar framöver. Det finns roligare saker att göra än att pillerpeta med katter, men som tur är Otto en katt med runda former och stillsamt sinne, så det går riktigt bra. Kattfajtandet har fått skjutas på ett slag, så nu vet vi inte hur monsterkatten ska hållas i schack under tiden.
För snart en vecka sedan hamnade vår slagskämpe i en ny fajt, med sin ärkefiende: monsterkatten. Han var blodig på två tassar och på halsen igen. En klo på ena baktassen visade sig faktiskt ha blivit skadad på riktigt, men det såg ut att vara en lindrig skada som kattpojken verkade vilja ta hand om själv. Han var tillräckligt upprörd över att ha varit i bråk och genomgått nesan av att ha blivit avbruten och inhämtad av sin husse, så vi lät honom hållas.
Vi tänkte väl att det hade börjat läka eftersom han inte verkade besvärad alls, men så nu idag har det varit ett väldigt tvättande och lite lite småhaltande. Vi tog en titt nu ikväll och det såg verkligen inte bra ut. Jag är faktiskt rädd att han kan ha brutit klon. Hur är det möjligt att gå nästan en vecka utan att verka det minsta berörd av något sådant. Det måste ju ha gjort fruktansvärt ont om det är som jag befarar, men han haltar knappt och kan utan problem klia sig i örat med den tassen. Har vi världens hårdaste katt, eller vad? I morgon blir det nog till att besöka farbror kattdoktorn (ja, han är faktiskt en farbror) och det känns inte som att det blir ett trevligt besök för stackars Otto.
Efter en hård dag på barrikaderna är jag dödstrött, sitter i soffan och trippelnyser tillsammans med blåbärmuffinte och nussfit (nutellakopia vars burk har en liten midja, allt för illusionen).
Uttråkad till förbannelse och vill inget annat än att se Dexter med sambon. En gammal klasskompis försvarade en gång sitt otittande på Dexter med att han var hängiven Veronica Mars och att Dexter kändes, för honom, som lite av en kopia. Jag har verkligen inget emot personen i fråga men nog var han ute och flög där.
Jag har Bibliotekskatten Dewey liggandes vid sängen, men han får nog stanna där. Drygt halvvägs in är jag mätt på den amerikanska präktigheten, dessutom gjorde jag misstaget att kolla på det här youtube-klippet om Dewey och Tom (en fellow kattbroder som huserar i en järnhandel i en annan ände av delstaten Iowa). Jag hade tills dess målat upp en bild av en gammalt anrikt bibliotek med pondus och högt i tak, men på det korta klippet spräcktes genast fantasibubblan för det visade sig att biblioteket i Spencer snarare liknar något som får magasinen på min forna arbetsplats att kännas sjukt mysiga. Därmed inget ont sagt om gråmålade betongväggar/golv och metallhyllor, men de gör sig bäst under jord. Vad jag hade föreställt mig var ungefär Grubbebiblioteket (finaste filialbiblioteket) i mysighetsfaktor, fast som sagt i gammal stil. Jag har väl i och för sig en absurd bild av att bibliotek utanför Sveriges gränser ser ut så här.
Det var sent och vi var oroliga för vår lilla kattpojke som var ute på promenad. Det visade sig att han hade fastnat utanför porten i en ”stare out” med en monsterkatt som stryker runt här i området. Det visade sig att det hade varit sammandrabbning dem emellan och att vår lilla Otto hade blod på halsen och var sårig i örat.
Stackars liten, nu ligger han i sängen i alla fall och slickar sina sår, eller sår och sår, mest stjärten om man ska vara riktigt sanningsenlig.
Det är bra speciellt med katter, alltid snabba ryck. Alldeles nyss lyfte jag upp vår lilla kattjej och slogs av att hon kändes tyngre än vanligt. Hon som varit supersmal och fjäderlätt så länge jag kan minnas och haft krångelmage hit och dit lika länge har nu på blott någon vecka efter en penicillinkur tjockat på sig så att man känner skillnad. Väldigt roligt. Nu håller vi tummetottarna för att det håller i sig.
Ernst har sagt:
När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där.
Visst är det sant att katter är underbart mysiga och fina att titta på, de får pryda var och varannan sida i ikea-katalogen, men får man någonsin se en kattlåda på någon av badrumsbilderna? Nej nej nej, ikea-katterna vet nog hur man gör sitt på den vita stolen och spolar gör de säkert också efter sig. För oss som har vanliga dödliga katter som inneboende så är det en annan visa. Antlingen slipper man lukten men får uthärda kattsandstrandkänsla i hela huset eller så är det bara att bita ihop vad gäller lukten och njuta av sandfri säng, matbord osv. Ja, det är ett jävla dilemma. Grejen är väl att innekatter egentligen är en dålig idé rakt igenom, men att släppa ut dem nu skulle ju vara en dödsdom på de små liven.
Angående denna lilla notis:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=651277
Jag är helt för det här med fler offentliga toaletter, men är det inte lite taskigt att bara för att ett kattsnubbe inte är professionell farsa så måste han få sina kulor borttagna innan han får vistas utomhus? Ska inte katttjejerna också ta ansvar för att hålla snusket borta från gatorna?
Vad gör man när den söta, duktiga katten bara älskar strömkontakten till datorn? Jag förstår ju honom fullständigt för vem kan motstå ett litet, vitt föremål som kan lysa i grönt eller orange (favoritfärgerna alla kategorier). Frågan är bara hur jag ska få honom att förstå att det inte är någon bra idé att bita i något som sitter med andra änden i ett vägguttag. Ska jag börja beskriva det här med elektricitet för honom eller finns det andra sätt?
Nu kom den andra katten förbi, hon som spinner högst i världen, och jag var tvungen att kolla om hon verkligen inte kopplat i en extra förstärkare som hon gömt nånstans. Så var inte fallet, hon var bara superdupergosig och hade dragit upp spinnet på allra högsta volym.
