…inklusive när det känns som en änkestöt i lightversion i handflatan när jag t ex ska slå på duschen eller göra andra vridrörelser med handen. Förmodligen är det bara en liten släng av karpaltunnelsyndrom som är vanligt när man är på tjocken och lite svullen här och där. Och fötterna ska vi inte ens tala om, tur att det är sommar ute och att flipflops är svåra att växa ur.
Äntligen har sommarlovet kickat in, visserligen har jag tusen grejer kvar att göra till skolan, men det där är bara smådetaljer. Just nu måste prioriteringarna ändå ligga på att få tag i ett sätt att kunna se em-kvalmatchen ikväll. O’Learys är ju alltid ett altenativ, men då måste man kanske slåss men ett par hundra ölstinna snubbsnubbar om att ens få sitta ner och eftersom mina fötter har en tendens att fördubbla sin storlek efter tio minuters stående så kan det bli svårt utan ens en stol att sitta på.
Som om det inte räckte med att vakna med världens sendrag i vänsterbenet med bestående stelhet i all evinnerlighet så måste jag gå och halka och slå halvt ihjäl höger stortå. Det är väl lika bra att dra sängvalsen så får jag väl se vilket elände morgondagen har att bjuda på.
Det bor en galen person i min kropp, nån utöver mig själv. Jag har allvarliga funderingar på om det inte är en liten sadist. Iofs vet väl inte denna lilla människa att den befinner sig i en annan mycket större människa, som dessutom kan känna smärta. Nyss var jag tvungen att hålla en hand under revbenen för att dessa inte skulle massakreras totalt. Frågan är ju hur så himla små fötter kan vara så starka och göra så ont? Kanske spelade jag för svängig musik helt enkelt. Det blir kanske inget mer lyssnande på Nina Simone förän den lille sadisten flyttat ut ur min mage.
Det börjar bli lite tröttsamt nu och svårt att få tiden att räcka till när jag efter en 20 minuters promenad är redo att duka under av trötthet och ryggont. Efter att idag ha varit ute i solskenet och tagit årets första gb-glass måste jag nu ligga ner för att försöka häva värken och ligger jag ner funkar det verkligen inte att göra någonting för börjar jag t ex läsa något somnar jag. Ja vad kan man säga förrutom att livet är hårt, men glassen var god iaf och solen var inte så tokig den heller. Tråkigt var bara att vi insåg att päronsplitten är borta från sortimentet till förmån ett gäng färgglada konstiga bäbisglassar, skumt.
Snart måste nån nog ta på mig en sån där tröja som gör att man kramar sig själv för jag håller på att bli tokig. Jag vaknar på morgonen lycklig för att det inte gör ont men ligger kvar ett slag då det onda kryper sig fram. Jag vet inte vad jag gör för fel, men tydligen är jag sned i ryggen, så att det gör ont därför och som om det inte vore nog så är min överkropp lite kort för att ha en inneboende, så revbenen gör lite extra ont och som grädde på moset så kan jag inte skratta för då känns det som att jag ska spy. Så nu efter en ur ett komfortperspektiv sett bedrövlig helg ska jag nu ta min dator och lägga mig på sängen och troligtvis ska jag ta och se dokumentären This Film Is Not Yet Rated. För än så länge känns det ok att ligga ner och jag antar att jag bör passa på så länge det varar.
