Plastic fantastic

Trots att jag inte brukar så såg jag vetenskapsmagasinet häromveckan. Det handlade om plast i Stilla havet. Jag har haft en svacka i mitt sopsorterande, men fick en ordentlig anledning att ta mig i kragen efter de ohyggliga bilderna. Plasten i haven, ja det är väldigt besvärande. Det handlar om ett område, som sträcker sig över en yta som är mer än dubbelt så stor som delstaten Texas, i det största av världshaven där havsströmmarna samlat plastsopor från stora delar av världen. Från Kina, Syd – och Nordamerika och Oceanien. Det blir en hel del. En soppa av plast som lösts upp i vattnet, blandat med dagens hela petflaskor och plastpåsar. Alltsedan plasten började masstillverkas har den samlats här. I fiskarnas magar finns det plast och havssköldpaddor har setts mata sina ungar med plast, något som leder till att de dör av svält och undernäring. Det finns misstankar om att liknande plastansamlingar finns även i Atlanten och Indiska Oceanen. Jag vet inte vad andra känner, men själv vill jag spy.
Så idag såg jag denna länk, postad på twitter av Douglas Coupland. Döda fåglar vars magar är fulla med skräp, plastskit. Albatrossungar som blivit matade med den skit vi bara slänger och slänger. Det är ofattbart. Manipulerat, tänker jag först för att det är svårt att fatta, det är för överjävligt. Men så kommer jag att tänka på plasten i havet och så måste jag ju acceptera att det är så här det är nu, för det är ju sant.
Programmet finns att se här ett tag till.
