milkbartoilet

Och som soundtrack till frallorna, givetvis Nina Simones Poppies. Väldigt trevligt.

Pling pling, skakar burken i takt. 

Det bor en galen person i min kropp, nån utöver mig själv. Jag har allvarliga funderingar på om det inte är en liten sadist. Iofs vet väl inte denna lilla människa att den befinner sig i en annan mycket större människa, som dessutom kan känna smärta. Nyss var jag tvungen att hålla en hand under revbenen för att dessa inte skulle massakreras totalt. Frågan är ju hur så himla små fötter kan vara så starka och göra så ont? Kanske spelade jag för svängig musik helt enkelt. Det blir kanske inget mer lyssnande på Nina Simone förän den lille sadisten flyttat ut ur min mage.

Är det bara jag som tycker att Nick Drake låter lite som Nina Simone, i alla fall i ”One of These Things First”? Eller är jag bara konstig?

Sen fnns det väl inte mycket som är mysigare än när en katt kommer och sätter sig på ens fot. Det hände just mig, så nu är jag lycklig.