Äsch jag stängde av tv:n. Jag blev liksom trött efter en halvtimme framför Leilas jul. Där stod Leila och porrade sig med kristyr och glasyr i bästa Nigella-manér och allt var sådär gulligt som det aldrig är i verkligheten. Inte blev hon smutsig på förklädet heller fast hon höll på med en massa kladdiga grejer. Behållningen var nog ändå när en liten tomtenisse undrade om det var potatismos på muffinsarna, va tokit, det var ju cupcakes med white chocolate frosting.
Det här med att blogga får verkligen hamna i skymundan nu med allt som måste göras. Bebis, skola och till och med lite jobb sådär på ett hörn. Ikväll t ex har nån tagit ut min hjärna och ersatt den med ett halvt kilo köttfärs. Jo, det är sant på riktigt. Häromkvällen ville vi se Upp till kamp som började 20:30 och innan dess Sjukhuset som slutade åtta och pojken hade inget emot det men han skulle ju äta, ropa och bli badad däremellan :) Livet är förjäkla underbart.Positivt också med bra svensk tv. Upp till kamp var bra grejer. Ännu roligare var det att läsa om Lukas Moodysons återkomst till rimligheten. Mums, jag gnuggar mina händer.
