milkbartoilet

Jag såg just det här och blev så inspirerad att jag måste dela med mig.

Vet ni, i morse åt jag yoghurt och käkade en macka till. Hur gott som helst. Jag tog en limpa och skar en skiva av den och sedan bredde jag på ett tunt lager smör på den. Yoghurten åt jag med sked ur djuptallrik.

Så här såg det ut när jag var klar.

Jag tänkte att kanske någon av lokalblaskorna vill ha mig. Jag lovar, jag är inte journalist alls. Just nu är jag dagdrivare och studerande, men jag skulle så gärna vilja bli professionell dagdrivare för jag tror det skulle passa mig utmärkt.

Idag såg jag förresten Underbaraclara för första gången i verkliga livet. Närmare än så går det nästan inte att komma en riktig kändisspotting här i Umeå. Men inte gör det mig nåt. Vi har ju alltid träden, som dessutom är väldigt fina just nu.

Idag skulle jag vara duktig och ta till vara på mig tid, så jag åkte på stan för att låna Jordens fördömda till en gammal restuppgift som jag bestämt mig för att få ur världen. Väl där med boken i handen så var jag så smart att jag satte mig för att läsa den där på plats. Det gick riktigt bra tills min näsa började rinna, så jag gav mig på jakt efter lite papper att snyta mig i. Men jag var i Umeå på stadsbiblioteket och där måste man  punga ut med en femma för att få snyta sig. Jag har ingen bra koll på hur det är på andra platser, det spelar inte så stor roll egentligen. Jag tycker att det är vidrigt att  biblioteket, jävla stadsbiblioteket till och med, inte kan erbjuda sina besökare gratis toalett.

Eftersom jag är principfast i frågan snörvlade jag snällt iväg till bibliotekscafét och snodde en liten servett. Sedan fick det vara nog, mitt pluggflyt var som bortblåst, jag köpte mig ett gäng näsdukar och åkte hem. På vägen kom jag på en lysande idé: skulle inte biblioteken kunna låna ut toalettbesök, dvs ha en streckkodsläsare utanför toan där nödiga låntagare kan blippa kortet för att få komma in, gratis. På så vis blir det också lättare att spåra vem som pissat på ringen eller snott toarullen.

Tacka vet jag ub.

Bokhora hypar Bokcafé Pilgatan idag och jag bor bara ett par kvarter bort, känner folk som jobbat där och varje gång jag är i närheten passar jag på att gå förbi bara för att få kika in genom fönstren. Det sorgliga är att jag aldrig varit där, inte en enda gång. En kväll hade vi barnvakt och skulle gå och fika men då var det onsdag och något utsålt evenemang där. Den kvällen blev det fika på Schmäck istället, inte fy skam, men jag vill ju till Pilgatan, som för övrigt är Umeås trevligaste gata.

Här i Umeå är man bitter, drygt hundra tusen bitterfittor är vi som vandrar omkring i den västerbottniska myllan. Vi har inget ställe att handla gungälgar och billiga stekspadar på. Det är för långt till Sundsvall och ingen skulle väl komma på tanken att ta sig till Haparanda. Så idag hade vi en så fin tanke i bilen på väg till mio (för här handlar vi våra bokhyllor på mio och de kostar 20 000:-) på ett Ikea i kvartersformat. Tänk Ikea nära! En liten butik som skulle kunna sälja småinredning från ikea, som bäddset, diskborstar och ljusstakar, men som även skulle kunna ta beställningar av alla ikeas grejer. Kanske skulle man kunna få slippa den horribla frakten, som ligger på 500:- även om du bara beställler lite diskborstar. 

Tack till Frida för idéerna!

Idag när jag tog en promenad in till centrum såg jag en snöhög och tänkte att det här måste jag blogga om. Ja just så himla intressant är jag. Men sen var det bara sirener och blåljus och jag vågade inte ta den vanliga vägen upp förbi kyrkan för det var så läskigt med alla utryckningsfordon. Jag visste ju inte vad som hade hänt, men nu när jag vet känns det bara ännu jobbigare. Alla dessa män som bara förstör. När ska Umeå få bli en bilfri stad? Jag fattar inte hur folk kan vara så jävla pundiga att de skyller detta hemska på fotgängares företräde vid övergångsställen. Lagen finns där och den som sätter sig bakom en ratt ska väl för fan förhålla sig till den. Att köra bil är ingen mänsklig rättighet och den som inte kan rätta sig efter simpla trafikregler får helt enkelt gå, cykla eller ta bussen. Två timmar senare när vi gick hem hela familjen var det tomt där vid kyrkan, inte en själ bara lite krossat glas och ett långt brunt spår av olja på asfalten. 

Här är vad som hände: http://www.vk.se/Article.jsp?article=189487

När svärmor kom på besök så skulle vi snofsa till det lite och gå på restaurang, så vi gick till den italienska restaurangen Invito. Eftersom jag aldrig är nöjd så måste jag säga att den nya köttfria rätterna på menyn inte riktigt vägde upp till de tidigare. De som vi åt av vid vårt senaste besök. Panzerottin med svampen, mmm svamp och riktig aceto balsamico (iaf den godaste jag nånsin stött på). Det var som sagt förra gången den här nådde inte riktigt ända fram, men det var ändå ok. Sen att servitören for med osanningar om hur en av rätterna skulle uttalas var bara roligt.

Men nu till poängen, för det ska väl finnas en sån också. Mitt upp i alltihop ser vi den levande legenden, mr Crocs, alltså självaste Peter Forsberg, i egen hög person komma in i lokalen. Eftersom jag satt med ryggen mot kunde jag inte direkt syna karln i sömmarna men svärmor noterade raskt att han minsann hade vita foppatofflor på sig. En sak är då säker, den killen är i desperat behov av en stylist.

Jag borde väl egentligen låta dagens erfarenheter smältas något innan jag ger mig på att ranta om dem här, men äh va fan nu är det dags.

Vi var på Wayne’s idag och hujedamig ett sånt misstag. Ska jag våga mig på en ”aldrig mer”? Jo, kanske. Jag har inte så mycket till övers för den typen av sunkiga kedjor så jag måste erkänna att jag nog aldrig besökt Wayne’s Coffee nån annanstas än här i björkarnas stad och jag gillade stället för sisådär ett och ett halvt år sedan, men idag nåddes ett riktigt lågvattenmärke ur matställe-/cafésynpunkt.

Snorkig personal stöter man visserligen på allt som oftast, men det tar liksom priset när man blir dumförklarad av en snubbe på trettinånting som tycker att han är ascool som minibossar över en massa extraknäckande 16-åringar. När vi beställt och efter en och en halv evighet frågar vad som hänt med vår mat börjar sopan i kassan förklara att vi måste vänta till pipmojängen med vårt nummer piper, ”det betyder att er mat är klar”. No shit?!

Sen visade det sig att amerikanska pannkakor med björnbär och lönnsirap egentligen betyder fyra feta pannkakor med tre björnbär och en droppe lönnsirap. Kanske var sirapen slut för att coolingen i kassan dricker sig lycklig av den. Ja, så måste det faktiskt vara. Jag kan då inte se nån annan förklaring.

Annars var det en väldigt trevlig dag med solsken och promenad.

Efteratt ha trotsat den bitande kylan på väg ner på stan så tog vi idag mod till oss och testade den nya vegburgaren McBean på McDonalds. Jag tror sist jag åt på donkan var nog sommaren 2002 vid E4an strax utanför Uppsala, en desperat handling för att överleva bland vägkrogarnas utbud av ”tacoskal fyllt med avokadogegg 350:-” . Vad ska man säga, det var sannerligen inte en dag förtidigt som en vegburgare fick komma upp på menyn igen, för de där friterade knölarna med sockersås som fanns tidiagre var ingen vidare hit. Jag måste erkänna att McBean faktiskt höll måttet, lite torr dock, vilket känns förståeligt med tanke på att den består av bönor. Annars var den väldigt smakrik med lite sting i, dvs helt ok men definitivt inget jag kommer att gå över stock och sten för att få äta. Jakten på den perfekta vegburgaren är med andra ord långt ifrån över. Jag måste nog säga att sojaburgarna från Mias grill fortfarande regerar, så länge man blundar för att personalen där är ena rediga sluskar allihop, detsamma måste nog sägas om lokalen. Det enda som kan få rent därinne är nog några liter bensin och en tändsticka.