milkbartoilet

Det blir inte så mycket film numer och jag har egentligen inte så bra koll på nya filmer som kommer och går på bio just nu. Helt plötsligt hörde/såg jag något om den senaste Woody Allen-filmen och för ett par dagar sen såg jag den äntligen på bio. Jag är ett stort fan av spansk film och även av Woody Allen och Vicky Cristina Barcelona är ett väldigt fint nedkok av det spanska och det ”allenska”.

Jag älskar när Penelope Cruz är galen och vrålar av full kraft. Det är så det ska låta när någon är förbannad på riktigt. Och Scarlett gör en typisk Woody Allen-karaktär komplett med magsår och allt. Sen går det väl inte att motstå Barcelona som är så vackert, i alla fall på film. Så skönt att Woody inte fastnade i London, för även om alla andra gillade Match Point så tyckte jag faktiskt att den bara var sådär.

Jag vill inget hellre just nu än att packa en stor väska, ta la familia och åka i väg. Vi skulle kunna bo där ett tag och komma hem igen till våren eller när det passar oss och pilutta snålblåst, ruskväder och förkylningar. Finns det kanske någon därute som har ett hus eller en lägenhet i Barcelona över som vi kan få ta ett tag?

I några dagar nu har jag haft ett lite smygande sug efter lite intellektuellt, neurotiskt pladder i härlig New York-miljö, så idag när var lite grått och ruggigt ute kom det väl till pass att se  Woody Allens The Purple Rose of Cairo. Visserligen innehöll den inte så mycket intellektuellt pladder och den utspelade sig i New Jersey men det var ändå Woody Allen och jag kan inte hjälpa det för trots att jag vet att han är en peddofarbror kan jag inte låta bli att tycka att han är genial. Denna film var väl inte direkt nån Annie Hall men helt klart en stadig fyra.