milkbartoilet

Lyran drar igång en tematrio som jag inte är sen att haka på. Outläst är mitt mellannamn. I mitt fall är det sällan de sämsta böckerna som läggs åt sidan, ibland kan jag låta bara enstaka sidor i en väldigt bra bok vara olästa. Ibland kommer något emellan, oftast livet. Så mina tre outlästa, tre av väldigt många fler, är inga dåliga böcker, tvärtom är de tre riktiga guldkorn som alla inklusive mog själv borde läsa.

Den första icke utlästa som jag minns väldigt tydligt är Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl och Kinna Gieth. Om Tina som förlorar sin tvillingsyster i en tragisk olycka. Jag var nog inte särskilt gammal när jag läste den, men jag minns det som kanske den jobbigaste läsupplevelsen någonsin. Jag grät och grät när det var som sorgligast, sen när det värsta var passerat orkade jag bara inte läsa mer. Det var bara så tomt, det där som var kvar, så jag slutade där. Inte för att det var dåligt alls, utan bara för att jag inte klarade av att känna den där tomma känslan då allt känns torftigt ocg besudlat av sorg.

Kärlek i kolerans tid av Gabriel Garcia Marquez är en sån bok som jag gärna vill säga att jag läst och ibland tror mig ha läst. Sanningen är att bara första halvan av har blivit läst. En sån fin bok med härliga miljöer a la Marquez. Jag har läst den där första halvan inte mindre än två gånger och funderar på att läsa den en tredje, för att förhoppningsvis sedan avancera till andra halvan.

Alan Moores Watchmen är väl en sån där riktig skamligt oläst bok. En riktig klassiker som säkert är skitbra och visst jag kommer nog att läsa den någon gång, men inte nu. Jag har försökt, fast det var väl ett tag sedan nu, men jag stupade då på de där partierna som kommer emellanåt med hela sidor av bara kompakt jobbig text.