milkbartoilet

Det är tomt nu och vi är bara fyra kvar. Vår fina lilla kattjej var så liten och späd, ändå känns lägenheten så tom efter henne. Det känns mindre svårt med tiden, men ännu har det bara gått två långa tomma dagar utan henne och det gör fortfarande väldigt ont. Hon var den snällaste och mest sociala katt jag någonsin träffat och jag vet att om hon var här hos mig nu så skulle hon ha tröstat mig.

Hon tog hand om sina människor, men tyvärr kunde vi inte göra mer för henne. Vi saknar henne så jävla mycket. Ingen kommer längre springade ut i hallen när vi kommer hem för att möta upp oss med en rejäl utskällning för att vi varit borta för länge. Inga små svarta tassar som väcker en under småtimmarna för att minsann visa att matskålen blivit tom. Inga fler dödade fåglar på balkongen och inget mer av världens mest högljudda kattspinn.

Jag vet att det är själviskt och att hon har det bättre nu var hon än är, men just nu vill jag helst av allt att hon ska komma och lägga sig här, som en liten boll, brevid mig i soffan.