Vit och Svart och alla de andra
Vi hade nästan inte läst den, men så igår åkte den fram. -”Jag vill ha den”, sa vår son och pekade på bokryggen tillhörande Inger och Lasse Sandbergs Vit och Svart och alla de andra. Det var den han ville ha och vi läste den, och igen och igen. Varje gång vi läst sista sidan säger han nu med en suck: ”Tycker om den”. Jag kan inte annat än hålla med honom. Jag tycker också om den.
Vit och Svart och alla de andra, beskrevs någonstans som förlegad och alltför inlindande av ett viktigt budskap. Vad som denna kverulant uppfattade som bokens budskap var dock oklart. Boken kom 1986 och visst känns det. Kalla kriget, den röda knappen, Sovjet och Berlinmuren. Det bubblade i världen och känslan av förestående olycka var påtaglig. Muren skulle falla bara tre år senare. Samtidigt var det dekadensens decennium, med fenomen som Band Aid och överlag mycket av de stora innehållslösa orden. Innan självdistansen och ironin.
Vi har ett vitt land med svarta fjärilar och ett svart land med vita fjärilar. Vitt är vitt, och svart är svart och aldrig mötas de tu. Däremellan en mur så tjock och hög att de vita fjärilarna i det svarta landet inte ens kan se de svarta fjärilarna i det vita landet. Inte ens en dörr finns i muren. Den är bara inte menad att överskridas, svart och vitt ska inte blandas eller ens mötas.
Det börjar innan, men muren faller redan på berättelsens andra sida och i all eufori över den nyvunna friheten börjar fjärilarna röra på sig. Problemet blir bara att de svarta fjärilarna försvinner i det svarta landet och de vita försvinner i det vita landet. Bara en svart och en vit som stannar i sina respektive länder syns. Det visar sig sedan att murens stenar kan vara fjärilarna till gagn. Genom fragmenten av den rämnade muren upptäcker fjärilarna nya färger och utvecklar sig själva. De som blivit osynliga syns nu i andra nya färger.
Det är mindre bra att bygga murar som förhindrar möten. Muren må ha skyddat fjärilarna från att försvinna, men utan skyddet fick fjärilarna istället använda sin uppfinningsrikedom och kreativitet till att utvecklas och leva i en ny större värld.
En tjusig bok, grafisk enkel och på många vis genial. Vi får lära oss om färger, kontraster och om frihet och vänskap över gränser. Allt förmedlat med vad som tycks vara noga avvägda ord. Sedan att den så tydligt, enligt mig, avspeglar den tidsanda som rådde då under 80-talet är bara intressant. Det kanske inte är så viktigt att söka djupare meningar i barnböcker, eller? Det är ju i varje fall ett sympatiskt drag hos böcker, då de uppmanar till funderingar även hos oss som är stora. I det här fallet fick en barnbok mig att fundera en hel del på den tid då jag växte upp.
Sara BE säger,
februari 22, 2010 @ 22:03
Åh, den tyckte jag väldigt mycket om också. Intressanta funderingar!
Johanna säger,
februari 23, 2010 @ 16:09
det verkar som att vi gillar samma bortglömda saker du och jag, kul!
Sara BE säger,
februari 23, 2010 @ 19:18
Haha, ja verkligen!
Nina säger,
april 8, 2010 @ 21:58
Senast jag läste den här boken gick jag på dagis, men den poppar upp i mitt minne ibland så därför gjorde jag en sökning på svarta och vita fjärilar. Vad lustigt att se bilder från den igen, jag minns boken som att den var mer grafiskt stilren och att fjärilarna hade spetsigare vingar och inte såg ut som äpplen. Men den är fin ändå! Dessutom hade jag glömt bort delen om muren och kom mer ihåg det som att det var en Romeo och Julia-liknande kärlekshistoria mellan en svart och en vit fjäril, men att dom smälte in med bakgrunden i varandras länder. Måste försöka få tag i den så jag kan ge den till mina barn nån gång i framtiden… Tack för att du skrev om den!
/Nina
Nina säger,
april 8, 2010 @ 22:03
Är det inte ganska ologiskt att fjärilarna dekorerar sig själva med stenar egentligen.. de borde väl rimligtvis få rätt svårt att flyga?!
Johanna säger,
april 12, 2010 @ 21:27
Jo verkligen, och hur funkar det när de andra fjärilarna får färger? Mycket mystiskt. Lärde de sig extrahera färg ifrån stenarna eller vad?
Johanna säger,
april 12, 2010 @ 21:30
Kul att jag kunde få dig att minnas, NIna.
holger wendt säger,
december 6, 2010 @ 13:20
Hej! Tyckte också mycket om den boken ä’r jag läste den för mina barn, och idag när jag (sedan 5 år tillbaka) återigen skriver på en bok om daoistisk filosofi och kinesisk medicin med en nästan liknande arbetstitel så mindes jag plötsligt Sandbergs boktitel,.. googlade på den, och hittade hit.
Logiken får väl stryka på foten här, och kanske även i daoismen där det finns en sorts existensiell mystik som inte låter sig infångas i svart eller vitt.
ack för bloggeinläget om Svart och Vit
Linda T säger,
december 9, 2010 @ 19:27
Min dotter älskar också boken! (hon är 5 år gammal) Vi lånar den från vårt bibliotek igen och igen och igen, så nu har jag börjat söka var man kan köpa den. :-)
Johanna säger,
januari 4, 2011 @ 20:53
Linda: Jag tror den ska ha blivit utgiven i Klumpe Dumpe-utgåva, men om den går att köpa nu vet jag inte. Testa bokbörsen eller liknande. Det allra bästa är ju att rota i gamla gömmor, den verkar ju ha varit vida spridd när det begav sig så någon borde väl ha ett ex som ligger och inte blir läst.
Johanna säger,
januari 4, 2011 @ 20:54
Tack för din kommentar Holger!
Bästa bilderboken « Massor av ord… säger,
augusti 2, 2011 @ 23:45
[...] bok med svarta och vita fjärilar som vi lånade ofta på bokbussen och som jag tyckte mycket om. Vit och svart och alla de andra av Inger och Lasse Sandberg. Fjärilarna lever i ett svart och ett vitt land åtskilda av en mur [...]